Provkörning av Opel Corsa OPC

Känner du att du vill ha en racerbil för gatubruk så är Opel Corsa OPC ett helt naturligt val. Stenhård är ordet. Andra OPC-vagnar har möjligheten att justera stötdämparna med knapptryck, så icke Corsa OPC.
Den glade tyske Opel-arbetaren Jürgen jag möter vid ett uppehåll menar att det skakar i alla fall loss njurstenarna och att den sovande polisen (farthindren) gör sitt jobb.
Rätt så.

Medan innehavarna av övriga OPC-produkter som Insignia och Astra har möjligheten till en ganska komfortabel färd även i stadstrafik och kanske till dagis är Corsa OPC otämjd.
Du kommer att bli varse att bilen är stum som en stenbit och förmodligen väldigt användbar på en racerbana. Den är också utvecklad på Nürburgring under ledning av Volker Strycek som i flera år var chef för Opels tävlingsavdelning och nu är detsamma för Opel Performance Cars. Han var DTM-mästare 1984 men då körandes en BMW, utan att vinna ett enda race. Samma sak mellan 1989 till 1996 då han körde Opel i DTM.

15 eller 20? PeO har tappat räkningen på hur många OPC han kört!

Nya generationen Corsa OPC har 207 hästkrafter och 245 newtonmeter i vridmoment. Det senare kan ökas till 280 newtonmeter med ett övertryck under fem sekunder, exempelvis vid hård acceleration.
På tal om det klarar Corsa OPC sprinten från 0-100 km/h på 6,8 sekunder vilket är 0,4 sekunder snabbare än föregångaren. Toppfarten är 230 km/h vilket är en ökning med fem km/h.

Nu fanns det tidigare en Opel Corsa OPC Nürburgring Edition med snarlika prestanda som den nya och det är väl ingen vågad gissning att det kommer något liknande av denna också. 220 hästar?

Bakifrån ser du att det är en OPC-version av Corsa på dubbla avgaspipor och diffuser.

Men det är förstås inte bara på motorsidan Corsa OPC har förändrats. Den sexväxlade manuella lådan är krispigare än någonsin och växellägena är 13 procent kortare än tidigare.
Om du väljer ett ”Performance pack” får du utöver större hjul och bromsar även en mekanisk diffbroms. Vår provbil var utrustad med detta och diffbromsen hjälpte onekligen till på de kurviga bergsvägarna utanför Bilbao. Inte en tendens till understyrning eller hjulspinn. Företaget Drexler står för konstruktionen.
Antisladdsystemet är justerbart i tre lägen och som sig bör i en sådan här bil är det helt avstängningsbart i läget ”Competition” ­vilket ju också avslöjar när det ska användas. Vid bankörning.
Styrningen är densamma som i vanliga Corsa men uppgraderad och det finns inget att klaga på. Bilen styr helt enkelt dit du har siktat och det är inga tendenser till dödläge i mitten.

Designmässigt är det tänkt att betraktaren omedelbart ska identifiera att det är en Corsa OPC. De stora luftintagen i både frontspoiler och motorhuv avslöjar den liksom takspoilern bak som kan fås i två olika utföranden.
Den stenhårda fjädringen till trots sitter man bekvämt i Corsa OPC. Två bekväma Recarostolar fram smiter åt perfekt runt kroppen och ger bra sidostöd. Tyvärr åker de inte per automatik fram när ryggstödet fälls framåt så insteget till baksätet blir lite krångligare. Men det är väl inte där det är tänkt att i första hand sitta i en Corsa OPC.

Borrade pedaler, bra stolar, kapad ratt och en helt idiotiskt placerad bildskärm.

På insidan är det annars som i vilken Corsa som helst förutom att OPC har egna mätartavlor. Det innebär också en idiotiskt placerad skärm för bland annat navigering. Den sitter långt ned och du tappar helt ögonkontakt med vägen om du vill se vart du egentligen ska svänga. Det är dumt och att informationen som ges både på bild och oralt är diffus gör inte saken bättre.

27 000 Corsa OPC har Opel sålt sedan intro­duktionen för åtta år sedan. Det lär bli fler, trots att växelspaksknoppen alltjämt är alldeles för stor.