Provkörning av DS 5 BlueHDi 180

Provkörningen är förlagd till Paris, självklart. Det är mer än postadressen, det är själva essensen av varumärket DS. För även om DS tydligt vill positionera sig som ett premiummärke är man lika tydlig med att man inte strävar efter en position i omkörningsfilen på A7 mellan Kassel och Hannover.

Mikaels tvillingbror Daniel Stjerna har fått sina initialer på bilen.

Det handlar nämligen om fransk lyx, bilvärldens haute couture. Märkets tagline låter ”DS Automobiles – spirit of avant-garde”. DS 5 har fått jobbet som styrman när DS-skeppet nu lägger ut från den trygga Citroën-kajen vid Seine. DS-manifestetet utlovar bilar som är i framkant av design, komfort, material och detaljkvalitet.

Provbilen jag kör är topputrustad med skinnklädsel, navigation och glastak. Visst känns den premium. Den känns också väldigt mycket som en gammal bekant från 2011 som hette Citroën DS 5. De enda DS-unika förändringarna på utsidan är en ny grill och nya strålkastare.

I DS 5 är ingenting som vanligt. Alla Citroën-loggor är bortstädade.

Jag talar med Beatrice Garric, projekt­ledare för nya DS 5, som berättar att designen av DS 5 är så unik att den inte går att förbättra.
Jag vill minnas att det har sagts förut. Studebaker skrev i reklamen för 1966 års modell att redan 1965 års modell var perfekt, därför behövde man inte göra några förändringar. Sedan lades märket ned.
Åter till DS 5. Invändigt har styrvredet städats bort och i stället satsar man på en pekskärm med ”mirrorlink” som snabbt kan koppla upp smarta telefoner. Det är standard i lyxversionen som trots märkets uttalade ambitioner heter ”Sport”.
Under köandet på ringvägen, le Périphérique, ut ur Paris noterar jag att adaptiv farthållare saknas, liksom autobroms. Är det här verkligen avant-garde? Men man sitter bra i DS 5, en aning högre än i vanliga bilar.

Färden tar oss vidare till krokiga landsvägar utanför Paris utan att särskilt mycket bränsle går åt. Testbilen har nämligen den nyss miljöklassade versionen av PSA-gruppens tvålitersdiesel, nu på 180 hästkrafter. I Sverige säljs den bara med en fin, sexstegad automatlåda från japanska Aisin. Ingen extrem snabbväxlare men sparsam med dropparna. Basversionen med 17-tumsfälgar klassar precis in som miljö­bil med en förbrukning på 0,43 l/mil. Det betyder bilskattefrihet i fem år.

Priset för modellen med 180 hästkrafter och automatlåda är 314 900 kronor. Instegsmodellen med 120 hästkrafter och manuell låda går lös på 269 900 kronor.
Personligen har jag alltid gillat Citroën DS 5. Den har en design som sticker ut, den är rymlig i kupén utan att vara onödigt stor och bakom ratten bjuder den på en cockpitkänsla med knappar i taket.
Även utan Citroën-beteckning kvarstår de positiva egenskaperna för DS 5. Tyvärr kvarstår även de negativa sidor. Tittar jag bakåt kan jag reta mig på balken som delar bakrutan i två delar. En följd av den egensinniga designen. Bagageutrymmet är klent, lastvikten låg.

Styrningen har jag också svårt för, den drar påstridigt mot mittläget, man får hålla emot i långa kurvor. Och hur kan man 2015 lansera en bil utan plats för kaffekoppen?

Chassit var väldigt sportigt satt när modellen introducerades, och trots att det mjukades upp häromåret är DS 5 fortfarande i stötigaste laget. Men samma kritik kan riktas mot många Audi – och Mercedes-modeller. DS ska stå för ”avant-garde” och vara en bil som vågar mer, som väljer en egen väg. Det är dock lätt att konstatera att en bilmodell som redan är fyra år gammal, och som saknar den senaste tekniken – autobroms, adaptiva strålkastare, parkeringsassistens etc – har svårt att matcha märkets något storvulna löften om ”utrustning med high-tech teknologier”.