Provkörning av Volvo P1800

Nya Volvo P1800 är inte någon tävlingsbil eller extrem sportbil. Det är en sportig vardagsbil med långfärdskomfort och goda prestanda. Man har siktat på att framställa en bil som ger hög fjädringskomfort, god ljudisolering och en ombonad kupé. Egenskaperna som bruksbil understrykes bland annat av det för denna biltyp mycket stora bagageutrymmet.
Den svenska sportbilen är formgiven av Frua i Italien, karossen tillverkas i England av Pressed Steel och bilen slutmonterns i samma land av Jensen Motors. Från Sverige kommer i första hand motor och växellåda samt alla direktiv för byggandet.

Karossens utformning är tidlöst modest utan överdrifter. Inredningen är komplett, men sätenas stoppning och klädselns utförande var på provbilan inte av sedvanlig hög engelsk klass. Sittkomforten i framstolarna är förstklassig. Tyvärr hade dörrarna heller inga stoppspärrar som höll dem kvar i öppet läge. Den helt vertikala ratten är idealiskt placerad. Benutrymmet är gott. Takhöjden är dock i lägsta laget. De båda bakre reservsätena är lämpliga för två barn under tio år.
Den inre säkerheten har tillgodosetts så långt sig göra lå-ter i en sportbil med dess små innerdimensioner. Instrumentpanelens undersida är helt slät, solskydden är stoppade och säkerhetsbälten är standard.

Bilden här visar bagageutrymmet, som är hela 45 cm djupt – vilket är bättre än hos de flesta andra bilar i den alltmer populära Gran Tourismo-klassen!

Bilen är mycket trivsam att köra. Den korta växelspaken ligger väl i handen. Växellägena är distinkta och synkroniseringen fungerar bra på alla fyra växlarna. Backväxeln däremot är besvärlig att lägga i. Spaken måste lyftas rakt upp för att tillåta iläggning. Den elektriska överväxeln verkar på fjärde växeln och reducerar motorvarvet avsevärt. På instrumentpanelen rakt framför växelspaken sitter en strömbrytare som kopplar i och ur ”den femte växeln”. Funktionen är snabb och ryckfri.

Ingenjör Bengt Odelgard, den nya chefen för vårt testteam, på väg ut för ett hastighetsprov. Lägg märke till Pirellis gördeldäck, typ Cinturatol.

Instrumenten är kompletta med både elektrisk varvräknare och oljetemperaturmätare. Avläsningen kunde vara lättare både vad beträffar skalornas tydlighet och färgsättning. Några instrument sitter väl långt från föraren. Vissa manöverreglage är gömda under instrumentplanelen. Gäller bland annat choken, friskluft- och värmereglagen.
Sikten är bra med undantag av att bakrutan ger en delvis förvrängd bild till backspegeln, som för korta förare skymmer höger framflygel och därmed ger mindre god närsikt. Vid regn uppskattar man de goda vindrutetorkarna, som är effektiva även vid höga farter. Värmesystemet har vi inte kunnat prova, men det förefaller vara av god klass.

Den inre säkerheten representeras av den stoppade panelen samt det långa avståndet mellan de åkande och panelen. De fällbara solskydden är väl stoppade.

Motorinstallationen är myc-ket redig för att inte säga vacker. Motorhuven är upphängd i rätt ända och har dessutom ett bra låssystem. Motorn är ett litet mästerverk med flera finesser som oljekylare, oljefilter och femlagrad härdad vevaxel samt blybronslager. Lågt luftmotstånd hos karossen och dubbla förgasare samt överväxel ger låg bränsleförbrukning.
Samspelet mellan motor, växellåda och kopplingspedal gör körningen enkel och trivsam. Motorns elasticitet är mycket god även om man får lära sig att hålla varvtalet högre än vanligt då det maximala vridmomentet ligger vid hela 4 000 varv/min mot 2 500 för den vanliga 60 hästars Volvo-motorn.
Accelerationen är god, om inte helt fantastisk. Den fyrväxlade lådan ger ett register som tillåter säker marginal även vid omkörningar i det högre fartregistret.

Strålkastarna är tyvärr inte asymmetriska – man räknar väl med att återförsäljare i olika länder ordnar den detaljen. Emellertid så finns det ljustuta.

Medan vi talar om säkerheten, som kommer att uppmärksammas alltmer i våra tester, så förtjänar bromsarna med sina främre skivbromsar av fabrikat Görling en eloge för utmärkt funktion utan några tendenser till ojämn verkan, huggning eller skrik. Pedaltrycket är lågt tack vare servoaggregat.
Styrkaraktären är inte särskilt utpräglad. Bilen har en viss känslighet för sidvind, och antalet rattvarv är hela 3,5. Denna styrning monterad på en mera standardbetonad bil skulle få mycket gott betyg, men på en bil av detta slag väntar man sig ännu mera finslipat utförande. Medan vi kommer med en viss detaljkritik kan nämnas att vindbruset är ganska högt. Motorljudet kunde kanske även vara något lägre med en bättre ljudisolering. På överväxeln är ljudnivån dock behagligare.

Asymmetriskt ljus, som numera finns på de allra flesta bilar som säljas här i landet, saknas tyvärr på denna modell liksom på övriga Volvo-modeller.
Fjädringsegenskaperna är av hög klass och ger behaglig åkkomfort. Däckvalet synes även välbetänkt, man har gått in för bältdäck av lågprofiltyp. Dessa ger utmärkt väggrepp. Som sig bör har bilen inga olater för sig vid hård kurvtagning. P1800 ger trevlig och snabb transport för dem som kan avvara cirka 21 000 kronor.

Många fler fantastiska bilder och mätdata finner du i bildgalleriet nedan. Notera gärna också vem som har skrivit denna bilanalys av P1800, googla namnet om det inte säger dig något.