Det här är nytt!
Hela bilen. Fiat Tipo är en helt ny bil som först kommer som sedan, därefter halvkombi och slutligen som riktig kombi. Det är väl först med de senare versionerna som bilen blir intressant i Sverige där vi inte har någon större kärlek till fyradörrars sedaner.
Fiat är modiga, eller dumma nog, att återintroducera modellnamnet Tipo på marknaden.
Tipo utsågs till Årets Bil i Europa 1989, det brukar vara en bra grund för att i ett senare skede av livet anses vara ett misslyckande. Det räcker ju med att gå tillbaka till Årets Bil 2015, Volkswagen Passat. Inte så mycket för bilen i sig men för ”Dieselgate”.
Fiat Tipo sålde hyfsat i Sverige under ett par år. Det gjorde den på bra utrymmen, hög utrustningsnivå och ett lågt pris. Men snart kom verkligheten ikapp och försäljningen dalade i snabb takt. Globalt tillverkades två miljoner Tipo mellan 1988 och 1995. Hyfsat men inte exceptionellt när det gäller äldre Fiat-modeller.
Tipo kommer även med 1,4 bensin på 95 hk och 1,3 diesel med lika många hästkrafter.
Nu gör Fiat exakt samma grej med nya Tipo. Det handlar främst om utrymmen och utrustningsnivå. 520 liter bagage i ett rejält utrymme bak är helt okej och i klass med en annan storlastande sedan, Seat Toledo. När det gäller sedanbilar brukar inte tillverkaren redovisa vad de rymmer med nedfälld baksätesrygg, om det ens går att fälla den. Men Fiat har varit vänliga att lämna denna information till eder favoritreporter: 823 liter.
Bagageutrymmet öppnar stort men när det ska stängas finns där inget handtag på insidan! Du blir alltså oftast nedsmutsad vid stängning. Klar miss där.
Italienarna släpper ut Tipo som sedan först. Lite märkligt kan tyckas då de själva tror att halvkombin kommer att stå för drygt femtio procent av försäljningen. I Sverige får vi vänta till hösten 2016 innan denna Golf-utmanare anländer och det är bara för Fiat att hoppas att det fåtal sedaner som kommer hit inte hinner ställa till med någon skada. Jag menar om det skulle visa sig finnas några barnsjukdomar.
Mjukt och trevligt materialval på insidan och bra känsla i vred och spakar. Bild-display.
Designen har trollats fram på företagets eget designcenter i Turin (Centro Stilo Fiat), annars har ju italiensk biltillverkning påfallande ofta dille på att använda sig av andra italienska formgivare, typ Pininfarina eller Giugario.
Fronten påminner mycket om modernare Kia. Sedd från sidan känns den nästan som en blåkopia på BMW 3-serie. Utan Fiat-logga hade det varit omöjligt att artbestämma bilen.
Nu är ju skönhet till det yttre inte något som speglar insidan, men faktiskt fortsätter Tipo att imponera när det gäller bagage och kupéutrymmen. Instrumentpanelen ser modern ut och det förefaller vara bra material som använts, känns så i alla fall. I mitten sitter en fem tum stor bildskärm som är standardutrustning, det är även en multifunktionsratt. Backkamera och TomTom 3D navigation med pekskärm är dock extrautrustning, liksom justerbart svankstöd i de främre stolarna.
Det är gott om utrymme i axelbredd både bak och fram, bak finns tre riktiga sittplatser. Benutrymmet bak är inte överdådigt bra men fullt godkänt.
Bagageutrymmet är som sagt stort men hjulhusen gör det inte så lättlastat.
Så tyckte vi om Tipo 1991
Fiat Tipo 1600 DGT ingick i ett stort test av 15 bilar i Teknikens Värld nummer 4/91. Det var blandade känslor. Så här skrevs det bland annat.
”Karossen ansågs rymlig och praktisk. Prislappen är rätt och utrustningsnivån mycket hög.
Men motorn, 1,6 liter och 90 hästar, ansågs dålig med obefintligt bottendrag. Ändå, eller kanske just därför, drog den näst mest bensin. Motorljudet ansågs emellertid ganska väl isolerat, däremot brusade det kraftigt från de bakre sidorutorna. Hur mycket berodde på vilket exemplar man körde – någon som kunde ge en vink om hur det stod till med byggkvaliteten hos Fiat.
Som vanligt får man ta det onda med det goda när man köper italienskt ansåg testlaget, ”men när det gäller Tipo överväger tyvärr det onda.”.
Tipo som sedan kommer i första hand till Sverige med 1,6-liters bensinmotor på 110 hästkrafter och endast sexväxlad automat. Den kommer att kosta 164 000 kronor.
Enär detta är en italiensk pressvisning fanns inte det alternativet på plats och jag får i stället en 1,6-liters diesel på 120 hästar med manuell låda i min hand. I dag oklart i vilka karossformer den kommer till Sverige.
Det är emellertid hyfsat med knuff i dieselmotorn och den sexväxlade lådan löper fint mellan lägena. Så långt allting bra.
Men detta är inte förarens bil, och det har aldrig heller varit meningen.
Styrningen är minst sagt vag och det tar en stund innan bilen förstått att jag vridit på ratten och vill svänga.
Tre separata stolar men sätesfällningen är 60-40.
Fjädring och stötdämpare är ganska hårt anspända och det slår en del i groparna i vägbanan. Men det skramlar inte och det är ju lovande.
Vindbruset från bakdörrarna finns där men inte alls som förr och något borde ju ha hänt på 25 år.
PeO Kjellström gillar Tipo men hittar fel…
För att Fiat Tipo ska ha en chans i Sverige krävs att det blir en (mycket) sansad prisbild. Då förstås på främst kombi och halvkombi. Men det vet varken jag eller Fiat något om i dagsläget.