Provkörning av McLaren 675LT Spider

Nya 675LT Spider är den öppna versionen av den omarbetade och lättade 675LT som ingår i företagets Super Series-modeller och som tekniskt baseras på 650S. Lättningen jämfört med 650S Spider är hela 100 kg, torrvikten är endast 1 270 kg. En tredjedel av alla detaljer är unika för 675LT och hos V8-motorn är 50 procent av delarna ersatta för att möta de tuffare prestandakraven som dedikerade ingenjörer och utvecklare hos utvecklingskontoret i Surrey satt upp som slutmål. Prislappen har ökat med nästan en miljon kronor jämfört med 650S Spider, ändå sålde McLaren slut på alla 500 limiterade exemplar på två veckor.
– Nya 675LT Spider är genomarbetad från ”scratch”, det är i princip en helt ny bil, berättar en lugn men ändå oerhört stolt Mark Gayton, projektledare för den nya supersportbilen.

Bakpartiet är förlängt 3 cm för ökad downforce. Bakspoilern fälls upp och agerar luftbroms.

V8-maskinen anas under sitt glas bakom sittbrunnen, men när jag trycker på startknappen på den smala mittkonsolen bryter helvetet lös. Den morgonkalla motorn drar på tomgång upp några extra hundra varvtal per minut och en skotsk ripa vaknar ur sin dvala i diket. Vissa morgnar är bättre än andra, hinner jag tänka innan saxdörren stängs och växeln går i. Givetvis har det fällbara taket redan fällts ner i sitt garage som ryms mellan sittbrunn och motor. Även om det duggar lätt och väderprognosen säger ösregn finns bara ett läge – nerfällt.

Alla 500 exemplar av 675LT Spider sålde slut på två veckor. En kommande samlarbil!

Att fälla ner gasen i vätan är dock uteslutet. Vridmomentet är 700 newtonmeter mellan 5 500-6 500 r/­min och den upptrimmade toppeffekten 675 hästkrafter finns högt upp i varvtalsregistret, 7 100 r/­min. Redan halvgas ger bakvagnskast men eftersom normalläge är förvalt på vridreglagen märkta ”H” (handling) och ”P” (performance) reder 675LT upp situationen på säkert vis. Normal, Sport och Track är lägena, på de skotska berg-och-dal-baneliknande vägarna nordväst om Glasgow passar normalt chassiläge och sportigt prestandaläge bäst. Söndertrasad asfalt med tjälskott gör att kolfibersplittern på framspoilern ändå touchar då och då. Styvare chassisättning gör fjädringen för tuff för dessa körförhållanden. I Track-läget förvandlas 675LT till en renodlad racerbil, men då behövs fullstor GP-racingbana för att prova potensen fullt ut.

Funktion och form i ett. Arbetsplatsen hos 675LT är genomtänkt in i det minsta.

LT står för engelskans ”Longtail” och syftar på karossens tre centimeter förlängda bakdel, allt för ökat marktryck. Jämfört med 650S har downforce i fart ökat med hela 40 procent. Frontpartiet, trösklarna och i princip hela karossen bakom dörrarna är unika för Longtail-modellen. Kolfiber i stort som smått har gett en viktminskning på närmare 35 kg, chassit har bantats 30 kg och i interiören har 20 procent vikt kapats bort. Avsaknaden av luftkonditionering (-16 kg) märks inte när man kör nercabbat och faktiskt går det att lägga till denna bekvämlighetsdetalj kostnadsfritt om så önskas.

En kompakt weekendpackning för två ryms i bagageutrymmet framtill.

Styrningen är el-hydraulisk och förmedlar exakt vad som försiggår i fronten, möjligen missas den knivskarpa känslan i normalläget till förmån för lite mer avslappnad körstil. I princip är det samma styrgeometri som hos supersporthybriden McLaren P1.
Den sjuväxlade SSG dubbelkopplingslådan skjuter kuggarna på plats blixtsnabbt, särkilt i Sport- och Track-läget. Växlingspaddlarna uppe vid ratten följer inte med styrrörelserna, vilket är bra. En finess är att paddlarna har dubbelfunktion, förutom nerväxling på vänster paddel respektive uppväxling på höger så går det även att växla omvänt om du knuffar paddlarna framåt. Det går alltså även att växla ned genom att putta högerpaddeln framåt, intelligent.

McLarens bilar beskylls ofta för att vara lite kyliga, särskilt ställda mot konkurrenten nummer ett söder om Alperna – mer emotionella Ferrari. I stället för att kritisera anser jag att McLaren står för något klarsynt, snudd på ren och skär ingenjörskonst. Utan divalater signalerar bilarna en perfektionism rakt på sak. Den sparsmakade inredningen är ett typexempel på detta. Funktionsreglagen är lätta att använda och den smala, avlånga info-navskärmen är intuitiv att sköta. Även nybörjare fixar faktiskt att vardagsköra 675LT Spider, så länge man inte stirrar sig blind på prislappen på styva 3,5 miljoner – den kan för övrigt även få en rutinerad testchef att visa viss respekt för körtyget. I alla fall lite.
Mellan pucklarna bakom stolsryggarna går det att hissa den vertikala bakrutan upp eller ner, perfekt som windstopper när du kör nercabbat och en fin ventil att låta motorns ylande snörvel ljuda fritt genom när taket är i uppfällt läge. Avgassystemet, givetvis i svindyr och ultralätt titan, verkar ge ett extra sprött och metalliskt klingande sound.

Skalstolar i läder/alcantra är bekväma och håller rattjockeys på plats vid riktig hårdkörning.

Företagsmässigt verkar McLaren gå som tåget, eller som en Longtail. Mer än 30 procent av årsvinsten återinvesteras i utveckling och forskning, hybridisering och elektrifiering står högt upp på dagordningen. Något som suvar, sportsedaner eller andra kompromisser inte gör, McLaren ska fortsatt enbart tillverka sportbilar i översta elitserien. ”Track 22” heter företagets affärsplan för nästkommande sex år fram till 2022. Specialversioner som 675LT Spider som säljer slut på ett ögonblick ger oss en inblick i vad som prioriteras och vad som komma skall. Det bådar gott för framtiden helt enkelt – Jolly good!