Det här är nytt!
Allt är nytt.
Kia Niro bygger på en bottenplatta som är tänkt som en hybridbil redan från start och är systerbil med Hyundai Ioniq. Det är första gången Kia ger sig in i suv-träsket, som är europamarknadens hetaste just nu, med hybridteknik. De gör det bra och det kan mycket väl bli Niro som inom kort klär på sig den gula ledartröjan i segmentet.
Namnet Niro kopplar vi ju främst samman med Robert de Niro, en av de främsta filmskådespelarna i sin generation. Vi med lite mer hängbuk kommer gärna ihåg Gudfadern och Taxi Driver. Men nu är det dags för en ny generation att lära sig uttala Niro och där har de allra flesta inte hört talas om skådespelaren i fråga. Kia Niro är en ordlek baserad på Near Zero för låga utsläpp och Hero för hjälte. Sån’t där som asiatiska biltillverkare kan sitta i timtal och klura ut.
Hur som helst anländer Kia Niro på marknaden i en storleksklass som gör den mindre än Sportage men större än Cee’d. Bottenplattan är helt ny och utvecklas från start för hybridteknik, vilket märks om man rumstrerar om lite i bagageutrymmet där det syns att plats givits för en laddhybrid-version som kommer nästa år. Bottenplattan kommer att användas för modeller med någon form av eldrift fram till 2020 då Kia ska ha elva stycken i den flottan. Med illa dolt minspel förnekas att en ren elbil är under konstruktion, men systerbilen Hyundai Ioniq har det redan så det vore underligt om inte en version från Kia kommer också.
3 frågor
Artur Martins – vd för Kia marketing i Europa.
Ni ger er in i det tuffaste segmentet och gör det med en hybrid. Välbetänkt?
– Vi arbetar med alla de olika drivmedel som finns i hela världen och utvärderar vad som är intressant just i dag och för framtiden. Innan 2020 har vi även en vätgasbil.
Men det händer ju inget på den marknaden. Bilarna går ju knappt att tanka?
– De allra flesta biltillverkarna har en vätgasbil i pipeline, de kan tekniken och skulle kunna börja tillverka i morgon. Det de inte kan, men kan hjälpa till med, är att bygga upp den struktur som i dag inte finns. Sverige har vad jag förstår tre mackar, stora Tyskland bara 18.
Vilket drivmedel dominerar om 30 år?
– Eldrift, helt klart. Själv hade jag gärna sett att det varit vätgas men det är för tidigt.
Trots en kombination av bensinmotor och eldito gives bara sammanlagt 141 hästkrafter. Båda motoralternativen är nya för Kia så till vida att borrning/slag på 72/79 mm inte finns i någon annan befintlig modell. 1,6-liters motor i sig är inget nytt men ingen har hittills haft slagvolymen 1 580 cm3. De 141 hästkrafterna gör inte Kia Niro till något fartmonster direkt. 0-100 km/h tar 11,5 sekunder och toppfarten är modesta 162 km/h. Motorn känns dock silkeslen och ingen enda gång kan du avgöra huruvida den går på ren el eller, bara bensin eller en kombination vilket är mest troligt. Den enda gången du på allvar inser att detta är en elbil är när du inte vet om härligheten är i gång eller ej i garaget eftersom det är helt tyst oavsett.
Den trevliga motorn kompletteras av en 6-växlad dubbelkopplingslåda som även den jobbar tyst, lent och sömlöst. Tack gud för att det inte är en ylande CVT-låda som används, sådana har jag fått nog av. Nu är det ju ingen som köper Kia Niro för att leka på racerbana med och det känns lite udda att Kia trycker hårt på att vägegenskaperna måste vara roliga och sportiga, för det är de inte i Kia Niro. Det sportigaste är faktiskt automatlådan, främst då i sportläge, vad annars. Den har andra fördelar som vi uppskattar mer. Förutom att den ser ut som vilken annan suv som helst, förvisso med snyggare linjer om du frågar mig, har vi här vad som måste vara en av suv-klassens komfortablaste bilar. Tystnaden i kupén är inte monumental men väldigt imponerande även när hastighetsmätaren pekar på runt 130 km/h. Som vanligt kommer det inte att vara lika tyst hemma i Sverige men det ska noteras att vi mest körde på lite skrovligare vägar i Monserat-bergen och väldigt lite på EU-finansierade motorvägar.
Tystnaden imponerar och det gör även storleken på insidan. Det är väldigt gott om plats bak/fram för fyra storväxta, såväl i bredd, höjd som för ben. Stolarna är därtill väldigt bekväma men vi önskar oss fler justeringsmöjligheter i baksätet än de som finns. En justerbar baksätesrygg är väl inte för mycket begärt? På väg i övrigt uppför sig Kia Niro väl. Fjädringen är fint avstämd och sväljer de otaliga fartguppen med förvånansvärd aptit. Allt är ju dock relativt när det gäller fart över dessa. Styrningen hänger med riktigt bra även om den inte är den mest kommunikativa jag kört.
Med ett instegspris på 229 000 kronor tror jag Kia har en succé på gång med Niro. För slantarna får du autobroms, adaptiv farthållare, vingelvarnare, elratt, klimatanläggning och inte minst förberedelse för dragkrok. Väldigt intressant eftersom Kia Niro får dra ett 1 300 kg tungt släp och det är inga andra hybrider i närheten av. Intressant att se vad kylsystemen säger om detta. Kia Niro har också ett sladdlöst laddningssystem för mobiltelefoner men det fungerar bara med Android-telefoner.
Det finns två Pluspaket för 20 000 kronor stycket att välja på men inget av dessa innehåller exempelvis elmanövrerade säten fram. Detta hamnar på tillbehörsavdelningen. I listan över de flest registrerade bilarna i Sverige (första halvåret 2016) ligger Kia på en sjätte plats, och det är bara cirka 400 bilar upp till tredjeplacerade BMW. Tyskarna och andra kan göra sig beredda att känna en starkt Kimchi-doftande andedräkt väldigt snart.