Provkörning av Ariel Atom 3,5 310

Varumärket Ariel har gamla anor. I början av 1900-talet gjorde man motorcyklar i England som det tävlades friskt med. Firman somnade in under 1950-talet men tog ny fart efter det att en ung designstudent på 1990-talet ritat en fyrhjulig motorcykel i samma anda som förr! Sedan år 2000 producerar Ariel Motor Company i Somerset modellen Atom som fortfarande mest är att likna vid en roadracinghoj med ratt, fyra hjul och två säten.

Genom den svenska importören, lämpligt nog placerad på Mantorp Park, går det att köpa en Atom. ”Värstingen” i modellserien är Atom 500 med specialbyggd treliters V8-motor på just 500 hästkrafter. För svenskt vidkommande är det särskilt uppdaterade Ariel Atom 3.5 med tvåliters fyrcylindrig Hondamotor i effektuttagen 245 respektive 310 hästkrafter som är aktuell, inga direkt slöfockar de heller. Svensk lagstadgad tjänstevikt är 725 kg och prestandasiffrorna är galna för båda Honda-varianterna! Atom 3.5 310 avverkar 0-100 km/h på 2,7 sekunder, toppfarten är blåsiga 260 km/h.

Sittbrunnen är naken i ordets rätta bemärkelse!

Efter en ”seriös” arbetsdag på Mantorp samt omkringliggande småvägar kan det meddelas att heltäckande klädsel och hjälm med visir är nödvändigt om detta körverktyg ska nyttjas till fullo. Den byråkratiska typbeteckningen för Atom 3.5 är enligt Transportstyrelsen ”AF, fordon avsett för fler ändamål” men vi kan bara se ett syfte med Ariel och det tillägnas nöjeskontot hela vägen från banken. Snävare produkt får man leta efter. Och just det enkelspåriga är styrkan med Atom Ariel. Kompromissandet är lagt helt åt sidan. Här är det ultralättvikt, ultimata fartprestanda och ren körglädje – inget annat! – som är kärnvärden.

Den synliga rörramen är uppbyggd i stål eftersom Arielfolket anser att aluminium är för vekt. Antalet meter rör är ändå så litet att slutvikten knappast berörs. Chassit är i princip som en formelbil där fram- och bakvagn (coilovers med pushrod) går att justera tillsammans med cambervinklar, toe in/out, markfrigång och viktig bromsvåg för bästa retardationskraft. Däcken är på provbilen bredare jämfört med standard 195-millimetersbredd, R-däck 205/50 R15 fram och 225/50 R16 bak ger betydligt mer grepp.

Stolarna är fixerade och ger bra körställning. Allt är utfört i vädertåliga material av förståeliga skäl.

Stolarna i demobilen är fast monterade och jag har tur att ha i princip samma kroppslängd som Jonas Larsén, huvudmannen bakom den svenska Ariel-importen. Nertryckt bakom ratten på Atom 3.5 ökar pulsen och då har jag inte ens slagit igång motorn. Utan hjälm på huvudet tjuter startmotorn till och den högtrimmade Honda i-VTEC-motorn går igång och lägger sig på ljudlig tomgång. Luftintagsscoopet sitter någon decimeter från höger öra och man hör hur det väser nerifrån Hondakällargångarna. Cylindrarna verkar inte önska annat än full gas så att kamrarna kan fyllas med högoktanig soppa.

Selar på mig bältet, spänner åt hjälmen och tar mig an Mantorp Lekpark. Jonas sitter med i högersitsen under några inledande provvarv och stressar på min inlärningskurva. Jag har kört Ariel Atom tidigare i samband med vårt årliga Bankalas på Ring Knutstorp, bilen kräver egen körstil. Tack vare den lätta vikten, det fina greppet och urstarka drivlinan är det hög växel som gäller i de flesta lägen. Vridmomentet är sluggertufft och kan snabbt slå undan bakhjulens grepp och en piruett är ett faktum. Försöker lyssna ihärdigt på Jonas vad gäller broms- och växlingspunkter, spårval och justerade apex runt Mantorp. Trots att jag kanske nyttjar Atom 3.5 310 till 30-40 procent av dess verkliga kapacitet så är leveransen storartad! Så länge du låter bilen få leva sitt liv är den en nöjesmaskin som man inte trodde skulle få lov att vara laglig 2017. Så analog, så direkt och så livsbejakande är få, eller inga andra konkurrenter.

Den fyrcylindria tvålitersmotorn erätts under 2017 med 2,4-liters som används i USA.

Utan att börja mixtra med alla inställningsmöjligheter den högspecade provbilen är bestyckad med är det styrningen, närvarokänslan och Hondamotorns vansinne som är mest beroendeframkallande. Växellådan är klick-klick-exakt som hos en sportmotorcykel, bromsarna – utan servo – kräver tillvänjning och den öppna fartvinden försöker kollra bort mina skärpta sinnen ideligen. Ute på landsvägen mildras framfarten av naturliga skäl, men Ariel Atom 3.5 310 blir inte tråkig för det. I stället plockar jag av hjälmen och låter naturelementen ta tag ytterligare i mig.

Jämfört med en motorcykel sitter man ändå skyddad och den lilla plexiglasskivan framför ratten styr bort en (liten) del av fartvinden. Men visst är det mer tröttsamt i sittbrunnen på en Atom än i en tyst och bekväm sportbil för samma pengar. Men samtidigt så mycket snabbare, friskare och unikare. Ett tydligt ställningstagande.

Hedberg ser nästan skrämd ut. Vad Jonas Larsén tänker vet bara han själv. Bäst så.

Prismässigt är Ariel billig sett i förhållande till den hiskeliga fartprestandan, men dyr med tanke på det snäva användningsområdet. Startpris för Atom 3.5 245 är knappa 450 000 kronor, kompressorkonverteringen upp till 310 hk-nivå kostar närmare 70 000 kronor till. Sedan kan du extrautrusta din Ariel efter konstens alla regler, tilläggslistan är minst sagt lång både vad gäller ställbara chassidetaljer, ännu mer effekt (350 hk-nivå), Cup-tävlingsversion, diverse hårigare däck- och hjulutrustningar samt kosmetiska stylingdetaljer. Men vem har sagt att leksaker ska vara billiga?