Provkörning av Mini Countryman Cooper S ALL4 Automat

Att lägga provkörningen av nya Mini Countryman i Norge mellan Oslo och Golsfjället är tufft. Skuttiga, isbarkade och kurviga skogsvägar blandas med blixthalka och Minin får verkligen kämpa för att hålla sig kvar på vägen. Längs fjordarna klättrar vi upp på högre höjder med hjälp av vägar på bergskanterna. Jag brukar köra avslappnat men när stupen är direkt vid vägrenen och några räcken inte finns blir mina knogar vita när jag kramar hårt om ratten. En väg för den äventyrslystne. Passar Minin här?

Ingen bil går tyst och bekvämt på de här vägarna men Minin känns trygg. När det är halt låter antisladdsystemet bilen glida lite men griper in innan det blir obehagligt. Bilen känns inte alls ”suvig”. Styrningen är skarp och hela bilen känns åt det sportigare hållet. Det känns att Mini Countryman trivs här.

Annorlunda interiör men samtidigt lätt att använda. Många funktioner från BMW.

I själva verket har Countryman kommit närmare en vanlig crossover, suv eller vad man nu vill kalla en bil med högre markfrigång och plastskärmar. Den har också kommit närmare BMW. Mini Countryman delar nämligen plattform med både X1 och 2-serie Active Tourer samt Grand Tourer. Mycket känns igen från BMW, men förpackningen är annorlunda. Minis interiör är alltid speciell och nya Countryman är inget undantag. Många
detaljer är runda och det känns klart roligare än hos andra tyska konkurrenter.

Även storleksmässigt har Mini gått längre ifrån just mini. Nya Countryman mäter in på 430 cm. En ökning med hela 20 cm mot första generationen och Mini Countryman är nu till exempel bara 6 cm kortare än suven Seat Ateca. Även bredden och höjden har ökat till 182 cm (+3) respektive 156 cm (+1). Den största fördelen med längdökningen är att bagagevolymen har ökat med 100 liter och nu ryms 450 liter med uppfällt baksäte. Som tillval går det att få detta justerbart. Lutningen på ryggstödet går att ändra och hela baksätet går att skjuta i längdled.

Med en markfrigång på 16,5 cm klarar Minin mycket, men inte allt.

Efter en natts välbehövlig vila för både chaufför och bil är det en tidig start på dagen. Solen är på väg upp över horisonten och jag sitter bakom ratten på den starkaste bensinaren tillgänglig, Cooper S Countryman. Vi står på Tiselfjorden och förhållandena är perfekta. Några minusgrader, klar himmel och 70 cm tjock is. Nu får nya Mini Countryman bekänna färg. Minin är framhjulsdriven i grunden men samtliga provbilar är utrustade med fyrhjulsdrift. Mini kallar sin fyrhjulsdrift för All4 men det är i själva verket en Haldex-koppling från BorgWarner. En leverantör som många andra bilmärken också använder.

På isbanan går det att köra riktigt brett. Fyrhjulsdriften känns permanent fast den inte är det. Minin släpper hellre ut rumpan än understyr och bjuder till med riktigt roliga köregenskaper. Cooper S Countryman med sina 192 hästkrafter räcker väl till på isen. Däremot hänger inte växellådan med helt. Den blir ibland lite seg och ligger kvar på vissa växlar lite för länge. Detta är däremot ingenting som märks i trafiken utan bara när man pressar bilen, exempelvis på en sjöis. Någon manuell låda finns inte att prova utan det är 8-växlad automat för hela slanten på provbilarna. Samtliga motorversioner går dock att få med manuell låda förutom den starkaste dieseln, SD, med 190 hästkrafter.

För 1 100 kr får du en utfällbar sittdyna ur bagaget.

Första bilarna kommer till Sverige redan nu i februari. I april kommer Countryman John Cooper Works som är ett ännu sportigare alternativ med 231 hästkrafter och prislappen 369 900 kr. Senare under juni månad kommer även en laddhybrid, Cooper S E, som delar konstruktion med BMW 225xe Active Tourer. Kombinerade effektuttaget ligger på 224 hästkrafter och priset på 375 000 kr. Mini uppger en elektrisk räckvidd på 40 km men den siffran kommer bli lägre vid verklig körning.

Trots att nya Mini Countryman är mer BMW än tidigare är det fortfarande en annorlunda bil med karaktär. Det är en kompetent och rolig bil som nu är betydligt större.