Provkörning av Porsche 924 Carrera GT

Plötsligt händer det. En välkänd slogan från en lika välkänd lotteriprodukt, även om vår historia i övrigt har väldigt lite med lotterivärlden att göra. Men just de där orden sammanfattar upplevelsen bra och jag ska ta det från början, precis hur det går till den här höstdagen i Stuttgart. När jag lär känna Porsche 924 Carrera GT.
Vi står ute på en kurvig landsväg, strax norr om den tyska tillverkarens hemvist i Zuffenhausen.
Under förmiddagen har vi njutit en annan av Porsche Museums fin-fina bilar (mer om den vid ett annat tillfälle!) och nu har vi stannat för att byta åkdon. Så jag öppnar den där 924-dörren, hoppar in och vrider om nyckeln. Första gången i en 924, oavsett modell.
Ett lite burkigt ljud ger sig tillkänna samtidigt som jag för växelspaken nedåt-vänster för ettan.
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska förvänta mig, men den där looken med de pålagda bakre skärmbreddarna har alltid attraherat mig liksom det faktum att modellen byggdes för att homologiseras för motorsport – både rally och racing. Det smäller högt i min värld.

Det tog bara några sekunder innan Linus föll för 924 Carrera GT.

Ungefär 15 sekunder senare är jag ute på vägen och känner direkt förtroende för bilen. Börjar ladda, matar på genom växlarna och finner mig genast till rätta.
Så jag kör vidare på den inslagna banan och fortsätter att överraskas. Välbalanserat, kraftfullt och snabbt som tillsammans ger det allra viktigaste – tvättäkta körglädje. Porsche 924 Carrera GT visar sig från första metern vara ett lyckopiller för föraren, så jag säger det igen – plötsligt händer det. Ibland krävs inga längre förklaringar, men jag passar på nu när jag ändå fångat ditt intresse.

För 40 år sedan lanserade Porsche sin framtidsvision där motorn hade flyttats fram och växellådan bak – den så kallade transaxel-eran fick sin start med en produkt som från början skulle burit ett Volkswagen-emblem. Det hela tog sin start den 21 februari 1972 då Volkswagen initierade sitt designprojekt med artikelnummer EA 425 med målet att ta fram en ersättare till VW-Porsche 914. Porsche var med i bilden från början och tidigt bestämdes att deras förslag var mest intressant. En bil med vattenkyld motor fram och växellådan sammanbyggd med bakaxeln, en så kallad transaxel. Den första prototypen med sådan transmission byggdes i Zuffenhausen bara två månader senare.

Med en lätt krängning tacklar 924 Carrera GT de vindlande vägarna trots att tempot är friskt.

Det hela rullade på bra och projektet nådde förproduktionsstadiet under senare delen av 1974. De mekaniska komponenterna såsom motor, växellåda och bromsar plockades direkt från lagerhyllorna hos mestadels Audi och basen i tvålitermaskinen delades även med Volkswagens lätta lastbilar. Detta skulle komma att generera en hel del kritik vid lanseringen och under modellens liv. Vidare så hävdade puritanerna att riktiga Porschar tillverkades i Zuffenhausen, men 924 monterades samman vid Audi-NSU:s fabrik i Neckarsulm. För att vara helt ärlig har det sagts en hel del betydligt elakare och fulare saker om Porsche 924, men i dag har vi god anledning att vända andra kinden till.

Något VW-emblem kom aldrig att hamna på 924 och anledningen var enkel då den nytillträdda ledningen helt enkelt valde att, så kallat, steka projektet. Resultatet blev att Porsche köpte tillverkningsrättigheterna till EA 425 och nu 40 år senare kan vi titta tillbaka på en produktlinje som var tänkt att ta över efter då föråldrade 911 – men som i stället fick kämpa länge för att ens accepteras. Samtidigt såldes nästan 400 000 bilar mellan 1976 och 1995 av modellerna 924, 944, 968 samt V8-modellen 928. Försäljningsmässigt en stor framgång för Porsche vilket ofta glöms bort.

Massor av luftintag, uppsvällda skärmar både fram och bak samt hjul från 911. Det krävdes inga enorma insatser för att skapa 924 Carrera GT, men det förminskar inte det faktum att bilen upplevs som ett riktigt lyckopiller på vägen.

Motsägelsefullt, eller hur? Hur hade VW:s varumärke utvecklats om 924 varit just en Volkswagen? Nej, den dörren stängdes 1974, men en annan öppnades. Glöm aldrig det.
Något som jag aldrig kommer att glömma är den där första känslan – den rena känslan – av att köra Porsche 924 Carrera GT. Bakom den konventionella Porsche-ratten från 1981 lockas jag nästan till spontant glädjefnatt och jag är den förste att erkänna att jag vill ha en! Fast riktigt så enkelt är det inte nu längre, priserna har stuckit iväg något fruktansvärt även för en Porsche med siffrorna 924 i namnet. I alla fall i kombination av Carrera och GT.

Så vad är en Carrera GT? Modellen kan beskrivas på två olika sätt, beroende på om man väljer motorsportspåret eller inte. Men låt oss börja med rally och racing, för det var faktiskt grundbulten i projektet – Porsche ville satsa på motorsport med sin nya produktlinje då man ansåg livskraften i 911 var på upphällningen.
Målet var att homologisera en racerbil baserad på 924 Turbo i så kallade grupp 4, vilket krävde 400 tillverkade bilar inom en tolvmånadersperiod. Målet var att köra på Le Mans 1980.
Modellen visades första gången på bilsalongen i Frankfurt 1979 i vit pärlemorlackering med röd inredning och reaktionen blev väldigt positiv. Porsche hade redan sett hur väl marknaden svarade på den då extrema 911 Turbo, en bil som i många fall betraktades som racerbilsprestanda för gatbruk. Svårt att tänka sig i dag då första 3,0 Turbo bara gav 260 hästar, men det var andra tider. Och andra hästar.

Le Mans-projektet startade i första veckan av oktober 1979 och det var den nu legendariske motorsportchefen Norbert Singer som bar ansvaret för att utveckla 924 Carrera GT för motorsport. Ett arbete som gick extremt smidigt, problemfritt och – vågar man säga det? – enkelt. Redan tidigt lyckades man köra fullständiga simulationer av 24-timmarslopp och vid mätningar visade sig den färdiga motorsportkarossen vara i runda slängar dubbelt så vridstyv som den dittills mest extrema skepnaden av 911-racerbilarna – 935.
Tre bilar startade vid 24-timmars på Le Mans och alla tre gick i mål. På sjätte, tolfte och trettonde plats totalt. Ett riktigt bra resultat, trots att utvecklingsarbetet inte riktigt var klart. Bland annat körde man med ett mekaniskt insprutningssystem som inte kunde stänga av bränsletillförseln helt när gasen släpptes. Oavsett, en framgång blev det.

Laddluftkylaren sitter ovanpå motorn och är den största synliga skillnaden mellan Carrera GT och en vanlig 924 Turbo.

Utvecklingen av gatbilen var hyfsat enkel den också, Carrera GT baserades i stort på vanliga 924 Turbo vilket innebar den två liter stora fyrcylindriga Audi-baserade motorn med gjutjärnsblock och Porsches aluminium-topplock. Turbomatningen gavs ett högre laddtryck (0,75 bar mot 0,64), turbon fick ett större turbinhus och en laddluftkylare som kylde insugsluften monterades. Det sistnämnda var av yttersta vikt då det enligt uppgift ska ha sänkt insugstemperaturen med 45 grader, vilket gav mer syre till förbränningen och i förlängningen mer effekt. Vidare så fick motorn andra kolvar, men behöll samma kompressionsförhållande som i vanliga 924 Turbo.

Resultatet blev 210 hästkrafter som levererades vid 6 000 r/­min och 280 newtonmeter som kickar in vid 3 500 r/­min.
Just begreppet ”kickar in” känns synnerligen passande, den där motorn levererar nästintill ingenting under 3 000 r/­min. Men sedan vänder motorn på begreppen och allt kommer på en gång. Kraftuppbyggnaden från 3 000 till 3 500 r/­min då fullt vridmoment levereras är just kraftfull. Eller för att använda ett tidstypiskt uttryck – ketchupeffekt!

Det är en mörk och dyster interiör som känns igen från övriga 924-programmet. Några större utsvävningar för Carrera GT gjordes aldrig här.

Trots detta är 924 Carrera GT underbar att hantera och körningen blir till en sport, att ständigt hålla den i effektfönstret. Detta blir lite enklare då den femväxlade lådan är extremt smidig att hantera. Även växellådan, som är utvecklad av Porsche och tillverkad av Getrag, modifierades till Carrera GT för att klara av den extra kraften. Motorsportarvet märks tydligt då ettan ligger så kallat dog-leg vänster bakåt, tanken är att man efter starten inte ska få i ettan av misstag. Flera andra mer eller mindre racinginspirerade gatbilar har samma växlingsmönster. BMW M3 E30 är en av dem.

Detaljarbetet inuti avslöjar bilen som en vanlig 924 Turbo där detaljkvalité inte var i paritet med den i dåtidens 911. Plasten är lite… plastigare, men sitt- och körställning är riktigt bra. Och mycket riktigt visar det sig att Carrera GT fick andra mer skålade sportstolar än vanliga 924 Turbo. Troligtvis en av anledningarna till att jag känner mig till rätta direkt.
De kurviga vägarna lockar till inspirerad körning och jag bara fortsätter. Låter motorn varva upp mot 6 000 r/min innan nästa växel åker i, vilket den gör med förbluffande smidighet. Jag har tidigare fallit för 944 S2, men det är en helt annan pjäs med ett lugn som absolut inte finns här. I 924 Carrera GT är det tempot som regerar – i allt. Det är inte så lite racerbil över den här produkten och att sikta den in i kurvorna är en njutning. Även chassit trimmades på sedvanligt sätt med sänkning och hårdare/styvare komponenter i hjulställen.
Från förarplatsen ser jag luftintaget som sticker upp på huven och det ska sägas att bilens yxiga formspråk kanske inte passar alla. Själv älskar jag den näst intill kitcar-liknande uppenbarelsen med framskärmar och skärmbreddarna bak i eftergivlig polyuretan.

Specialversionen från 1981 var precis lika praktisk som alla Porschar med transaxel. Med baksätet fällt – IKEA nästa?

Formerna har varit föremål för en hel del replikabyggen under årens lopp så det kan vara lite stökigt att reda ut huruvida bilen man tittar på faktiskt är en äkta Carrera GT eller inte. En detalj är sidoblinkers på framskärmarna som är betydligt längre och unika för just den här modellen.
924 Carrera GT skulle bara tillverkas i 400 exemplar (406 inklusive prototyperna) och allt detta gjorde under 1981. Det kom även att tillverkas en GTS med 245 hästar, en GTS Club Sport på 280 som var en ren motorsportprodukt (förutom ett par som gatanpassades) och även GTR som var en ren racerbil på 375 hästar.

Sett till hur motorsporten kom att utvecklas för Porsche under 1980-talet så skulle 924 bli en parentes i sammanhanget. Snart låg allt fokus på extrema grupp C där 956 och 962 skulle bli extremt framgångsrika (sex totalsegrar i rad på Le Mans!), men visst kan man härleda entypsklassen 944 Turbo Cup till 924 Carrera GT. Så förvisso var den en parentes i sammanhanget, men en grymt bra sådan, som på sätt och vis skulle stå till grund för större delen av frontmotorprogrammets utveckling under 1980-talet. Det räcker långt. Sedan har vi ju det där med körglädjen också.

Provkörningen är hämtad från Klassiska Bilar nummer 1/2017.