Provkörning av Volkswagen T-Roc 2,0 TSI DSG7 4Motion

Alla måste vara där. Med minst en modell, gärna fler, för att täcka upp för olikartade kundbehov. Den kompakta suvklassen är det som det surras mest om i branschen för tillfället, jämte vilka drivmedel och hur man ska äga sin bil i framtiden. Har man säkrat upp sig på alla dessa tre aktualiteter är säljsuccén nära, annars är det en hård strid om bilköparna. Märkestrogenheten i pytte-stadsjeepklassen är nämligen illa låg. Kunderna irrar likt hägringssökande ökenvandrare mellan bilmärken – allt beroende vilken som tillhandahåller coolaste design, bästa pris eller smartast drivlina.

Tekniskt är portugisbyggda T-Roc VW-syssling med Audi Q2 och Seat Arona. Särskilt den förstnämnde upplevs som råkopierad om man blundar, sätter sig in i T-Roc och kör iväg.

Senaste på scen är Volkswagen T-Roc. Om den större Tiguan/Tiguan Spaceback är Passat på styltor är nya T-Roc en Golf med upphissat underrede och superstajlat utseende. Att utmanaren nummer ett i Sverige heter Volvo XC40 är årets lågoddsartips. Modellnamnet har inget med den utdöda dinosauriearten T-Rex att göra, ”T” kommer från de större VW-suvsyskonen Tiguan samt Touareg och ”Roc” har hämtats från engelskans flertydliga ”Rock” som hälsar både till naturen och viss poppighet. Nästa år kommer en mindre VW T-Cross (Polo-storlek) för att bredda suv-paletten ytterligare.

Tekniskt är portugisbyggda T-Roc VW-syssling med Audi Q2 och Seat Arona. Särskilt den förstnämnde upplevs som råkopierad om man blundar, sätter sig in i T-Roc och kör iväg. Vi fuskar givetvis och håller blicken på vägen men chassirörelser och temperament är väldigt Q2-lika. Inte illa menat, eftersom T-Roc är rapp i styrning och med den provade drivlinan TSI 190 DSG7 4Motion rask som en GTI. Volkswagen har arbetat hårt med att hålla tyngdpunkten låg för bästa köregenskaper, rolltendenserna är försumbara vilket stärker intrycket att T-Roc mer är anpassad för dagligt cityliv än sargade grusvägar i landsorten.

Förarmiljön följer upp VW:s nya stil med ren linjer och god funktion. Provbilen visar GT-versionen.

Extrautrustad med GT-paketets fetbreda sporthjul dunsar det rejält i den stumma karossen på dålig väg, komfort är inte det första man får i tanken när det körs på tvättbrädevägar. Ute på släta asfalten igen rullar T-Roc graciöst och förvånansvärt tyst. Med mildare hjulutrustning blir komforten ännu bättre. Styrkänslan är skarp och med tillägget aktivt chassi DCC landar jag som alltid i individuellt körläge med sportig styrning, komfortfjädring och normal effektutsöndring, då går nästan alla VW-baserade produkter som allra bäst.

Alla måsFörarstolen är bekväm och överlag känns T-Roc ändå rätt i storlek för sin målgrupp. Passar ypperligt som andrabil i familjehushåll eller som förstahandsvalet för singlar och par. Baksätet är acceptabelt men givetvis lite knapert – T-Roc är ändå en liten bil. Som jämförelse är nya Volvo XC40 betydligt rymligare i baksoffan, men så är den också några viktiga centimeter större. Antalet viktiga fack, hyllor och gömslen för alla småsaker är betydligt färre hos VW. Bagagerumsvolymen hos T-Roc uppges till hela 445 lastliter men då tar packarfolket i Wolfsburg med reservhjulsbaljan i beräkningen. Med fyrhjulsdrift 4Motion krymper den officiella lastvolymssiffran till 392 liter. Flexibla lösningar som tredelat eller skjutbart baksäte saknas men helgpackning – gärna packade i mjuka sportbagar – för fyra får ändå plats.

För svenskt vidkommande är det minsta drivlinan 1,0 TSI med trecylindrig bensinmotor med 115 hästkrafter och sexväxlad manuell låda som förväntas bli storsäljaren. Konkurrenskraftigt prissatt till 214 900 kronor lockar folk, även om jag personligen tycker att T-Roc axlar större maskineri med bravur. Så var det här med utseendet. Kanske bara babbel för den enbart teknikorienterade men faktum är att design och stil är huvudingredienser inom genrén kompaktsuvar. Flipp eller flopp är det som gäller. I fallet T-Roc har VW lämnat det rätlinjiga och funktionella som genomsyrar Polo och Golf, i stället är kärnorden ”individualitet”, ”uttrycksfull”, ”ungdomlig”. Klassikerkännare med oskärpa kan spana gamla Typ 1-bubblan i antydan till fram- och bakskärmar tillsammans med den bågnande kromlisten som förstärker taklinjen.

Löstagbar (ej infällbar) dragkrok ingår i dragpaket för 8 900 kronor. Då ingår även back­kamera infälld i VW-loggan bak.

Som de flesta andra klasskamrater kan T-Roc extrautrustas med annan färg på tak jämfört med kaross, retrotrenden med tvåtonslack är närmast en måste i sammanhanget. Flörtigt inställsam, snudd på tillrättalagd marknadsanppassad, är övertecknads summering av looken. Interiört följer T-Roc upp hur nya Volkswagenbilar brukar se ut, dubbla 8-tums TFT-skärmar dominerar informationsflödet men modellen har piffats upp med karossfärg och en del blänkande krom från silverplastgruvor.

Baksätet fungerar för fullvuxna även om utrymmet är knappt. Testchef Hedberg kan tänka sig sisådär 20 mil. Inte längre.

Villhabegäret finns definitivt hos T-Roc. I kampen mot Volvo XC40 får vi återkomma till ett rättvisande test under stundande vintersäsong, men på hemmaplan i Sverige är en storleksmässigt likvärdig Volkswagen alltid en motståndare till en ny Volvo. Utomlands kommer lill-Volvon knappast ses som någon T-Roc-konkurrent, därtill skiljer det för mycket i pris och den så viktiga ”upplevelseattityden” där XC40 vill spela i premiumligan. T-Roc ämnar sig som familjenamnet säger till folkmassorna och jag sätter en spänn på att det inte enbart ungdomar som schappar iväg till VW-bilhallarna för en första syning. Även äldre har det nämligen bra bakom ratten på nya Folkan.