Provkörning av Dacia Duster TCe 125 4×2

Redan de gamla grekerna visste att landskapet runt universums mitt Aten var världsalltets vackraste. I modern tid upplever jag att de snirkliga hårnålskurvorna upp och ner för de knaggliga kalkrika bergen aldrig tar slut. De tusentals grusade smitvägarna mellan alla stilla olivfält i vinterträda verkar strösslade med stenbumlingar från himmelska gudar. Scenen för att provköra nya Dacia Duster, laddad med rumänsk robusthet, kunde helt enkelt inte vara bättre.

Andra generationens Duster – även om Dacia själva hävdar att detta är den tredje eftersom de även räknar in faceliften från 2013 på den utgående modellen – liknar på avstånd sin föregångare. Men alla karossplåtar är nya, det franskrumänska designteamet har lyckats med en evolution av en redan stark formidentitet.

Framvagnen har setts över och framför allt är den gamla hydrauliska servostyrningen deponerad till evigheten.

– Utseendet är en vattendelare, de som önskar en mer ”civil” look rekommenderas någon av våra allianssyskon Nissan Qashqai eller Renault Kadjar, förklarar Dacias marknadschef Mathieu Galipeau. Våra kundmätningar visar att vår mer ”terrängiga” designprofil är tydlig, och den vill vi slå vakt om!

Och visst skiljer sig den nya från den gamla. Jag ställer de båda årgångarna front mot front och skillnaderna är uppenbara. Tricksen att ”ta den nya” på är det fejkade vertikala luftintaget på framskärmarna, ny lampdesign fram och bak samt den betydligt bredare spårvidden. Looken är mer uppkäftig och kan faktiskt locka nya kunder som tidigare ansåg Duster vara allt för bruksig.

Chassit har inte genomgått samma omhyvling som exteriören, den tekniska plattformsarkitekturen är likadan som förr men en rejäl översyn av framför allt styrning och ljudisolering gör skillnad. Tre decibel lägre ljudkomfortnivå är väldigt mycket, för det mänskliga örat uppfattas bullerreduceringen som en halvering! Framvagnen har setts över och framför allt är den gamla hydrauliska servostyrningen deponerad till evigheten. En lättare och billigare elektriskt hastighetsanpassad servo som hämtats från Renault Clio gör livet bakom Dusterratten något mer underhållande.

Fyrhjulsdriften hämtar Dacia från allianspartnern Nissan. Möjlighet att låsa 4×4 i Lock-läge förbättrar framkomligheten.

Lågprislösningar syns även tydligt på det utanpåliggande hängande reservhjulet som sitter dikt an bakom den enkla torsionsbakaxeln. Underredets öppna balkar och bärarmar ser ut att behöva en rejäl rostskyddsbehandling innan man kör ut i det svenska vintersaltslasket.

Insteget är enkelt, rejäl markfrigång på 21 centimeter gör det smidigt att äntra Duster. Helt nykonstruerade framsäten med fastare skum, justerbart svankstöd och nedfällbart armstöd på förarstolen utmärker sig på momangen. Sittkomforten påminner om de större Renaultmodellerna och skillnaderna mot den utgående Dustergenerationens svampkuddar till säten är som natt och dag.

Utrustningsnivåerna heter Access, Essential, Comfort samt Prestige. De två sistnämnda är att föredra och särskilt Prestige känns i par med konkurrenterna, minus modern säkerhetsutrustning. Där brister Dacia rejält. En magert utrustad Dacia Access är som en resa bakåt i tiden. De två lägsta utrustningsnivåerna finns endast till instegsmodellen SCe 115 med en träig 1,6-liters bensinsugmotor kopplad till femväxlad manuell låda. Finns med fram- eller fyrhjulsdrift. Lockpris på 99 900 kronor kittlar, billigaste fyrhjulsdrivna är SCe 115 4×4 Essential för 129 900 kronor.

Provbilarna på plats i Grekland är samtliga Comfort eller Prestige, med trevliga bensinturbon TCe 125 eller den mer mogna dieseldrivlinan dCi 110. Comfort-nivån är standard för båda dessa turbodrivlinor, Prestige kostar 20 000 kronor extra. Sexväxlad manuell låda med betydligt skarpare lägen än tidigare är standard men dCi 110 4×2 går även att få med sexstegad EDC dubbelkopplingslåda. Prispåslagen för automat EDC och 4×4-drivning är 20 000 kronor respektive 15 000 kronor.

Hälften av alla svenska Dusterkunder väljer fullutrustade bilar, endast en procent väljer billigaste inroparen. Runtomsikt-kamera med fyra linser kostar 3 000 kr extra, ger fin möjlighet att se bilens hörn vid terräng- som stadskörning. Sjutums medianav-pekskärm ingår i toppmodellen, funktionen är enkel och lättbegriplig.

Inredningen är plastig men godkänd med tanke på priset. Mycket möda har lagts vid att öka komforten.

Det grekiska vägnätet och ­grekernas trafik­bild på halvön söder om Aten är båda ruffiga. Ömsom potthål och hårnålskurvor samt flerfilskörningar med vådliga omkörningar. Ingen motorcyklist bär hjälm, störtkrukan hänger oftast på armen som en tuff markering eller möjligen som armbågsskydd. Motoriseringen TCe 125 känns tillräcklig med två personer i bilen, fullastad lär det gå tyngre. Vridmomentet 205 Nm vid 2 300 r/­min upplevs starkt och den sexväxlade lådan gör tillsammans med all nytillkommen ljudisolerings­teknik motorvägsfärder hyfsat behagliga.

Dödavinkelvarnare är nytt, men moderniteter som autobroms och filassistent lyser med sin frånvaro. Nyligen redovisade testresultat från Euro NCAP visar att säkerhetsutrustningen är för mager. Fyra stjärnor är inte godkänt för en nykonstruerad bil men skylles på gammalmodig plattformsstruktur och spariver.

Gammal fransk bilkonstruktion låter hälsas när man kikar under Duster. Rejält med rostskydd anbefalle

Avrundar med att sätta 4×4-systemet på prov genom att köra en tillrättalagd men ändå komplicerad terrängbana i ett gudalikt marmorstenbrott. Höga ingång- respektive utgångsvinklar (30/33 grader) fram och bak samt frigångsvinkel (21 grader) undertill gör att Duster 4×4 kravlar sig fram tryggt. Personligen skulle jag välkomna en lågväxel alternativt automatlåda kopplad till fyrhjulskrafset. Dusters kompetensnivå gör att man gärna vill längre ut i terrängen och då vill man inte bränna kopplingen när det ska krypköras.

Budgetkänslan hos nya Duster finns där, på ett reko och ärligt vis. Bilen genomsyras av sin enkla folklighet med positiva förtecken, de tekniska och designmässiga uppdateringarna kommer säkert förmå Duster att fortsatt säljas i närmare 3 000 exemplar per år i Sverige. Framöver kan en mycket prekär bilhandlarsituation uppkomma hos det svenska Volvoåterförsäljarnätet. Genom arvet från gamle PG Gyllenhammar säljs många Dacia via dedikerade Volvo-Renaulthandlare och snart dyker även kinatillverkade Lynk & Co upp. Till priset för en ny Volvo XC40 kan man då nämligen i stället för en bil köpa två – en styck Lynk & Co 01 plus nya Dacia Duster. Snacka om paketlösning!