Provkörning av Hyundai i30 N Performance

Alla märken vill ha sin egen färg på sina prestandabilar. Så även Hyundai som använder samma färg på nya i30 N som på rallybilen i30 WRC. En blandning av bebisblå och grundlack låter kanske inte så snyggt men färgen gör sig bra i verkligheten. I30 N kommer i två olika varianter, en vanlig och en med Performance Package vilket innebär 275 hästar i stället för 250, 19-tums fälgar, större bromsskivor, variabelt avgassystem och en elstyrd differential.

Det här är en vardagsbil som är kul att köra. Och det ska bli väldigt spännande att se framtida N-bilar från Hyundai.

Nu står jag i depån till en av Italiens och världens vackraste racingbanor, Autodromo Vallelunga, belägen strax utanför Rom. I ena ändan står Hyundai Motorsport som är på plats för att göra sista testerna på deras i30 TCR-bil, samma reglemente STCC bytte till 2017. TCR-bilen har i grunden samma motor som i30 N men är vässad upp till 350 hästar och har ett väldigt högljutt avgassystem. Med andra ord är racingkänslan på topp när jag hoppar in i i30 N som står i pitlane.

Utvändigt ser den tuff ut, synd bara att kjolpaketet och all annan utvändig plast känns riktigt billig. Bilen har en diffuser på bakre stötfångaren, fast bara för syns skull. Den första märkbara skillnaden interiört i i30 N är två rätt plastiga knappar på ratten som ändrar körlägen.­ Den vänstra styr lägena Normal, Eco och Sport medan den högra används för att lägga i Custom eller det sportigaste läget, N.

Vinge, kjolpaket och röda detaljer skiljer N-modellen från vanliga i30.

Nu är det äntligen dags att ge sig ut på banan. Motorn startar med ett härligt muller och jag märker direkt att den manuella växellådan har bra känsla och precision när jag lägger i ettan. När jag släpper upp kopplingen känner jag att den kunde varit lite mer lik en racingbil med mer tyngd. Efter några fler växlingar kan jag konstatera att slagen är korta, lådan är riktigt bra men likt kopplingen finns inte den klockrena mekaniska känslan där. Vid nedväxlingar har i30 N, som många andra bilar, automatisk mellangas som fungerar riktigt bra. Och ni riktiga bil­entusiaster därute kan andas ut, det går att koppla bort i alla lägen.

Minnena från Volkswagen Golf GTi Clubsport som jag provkörde på racingbanan Portimão i Portugal, sitter fastetsade i hjärnan. Den fick mig att helt ändra synen på framhjulsdrivna bilar. Greppet som fanns i framhjulen var riktigt imponerande och den elstyrda diffen fungerade klockrent. I vanliga framhjulsdrivna bilar blir det lätt understyrt vid bankörning då framhjulen spinner vid gaspådrag. Golfen var expert på att motverka just detta och flyttade rätt mängd kraft till rätt framhjul utan att det kändes som motoreffekten ströps. Och framför allt, det understyrde inte.

En väl fungerande interiör och fin styrning ger mersmak.

Just den detaljen har tyvärr Hyundai inte riktigt fått till. Hyundais elstyrda diff är i teorin samma lösning som Volkswagen använder men på banan är skillnaderna påtagliga. Innerhjulet spinner gärna och trycker ut bilen i understyrning vid för mycket gas. Styrningen är däremot riktigt bra, likaså greppnivån. Motorn har bra körbarhet och det går att välja om man vill ligga en växel upp eller ner. Det går fort oavsett och I30 N är väldigt lättkörd. Bilen är överlag understyrd och för att få sladd måste man göra något riktigt galet eller dra i handbromsen. För den som vill ha en mer utmanade bil finns konkurrenter som bjuder på mer aggressivitet.

Underbart är kort, körning på racingbana är alltid för kort. Men nu styr vi ut mot italienska­ bergsvägar och det är här som Hyundais nya GTI briljerar. Här märks inte den mindre bra diffen, här går det bara fort och beteendet är fantastiskt roligt! Styrningen har en skön tyngd och precision, det kombinerat med bilstorleken­ gör i30 N till ett perfekt vapen längs de smala och kurviga vägarna. Ljudet från motorn, en 2,0-liters turbomatad rak fyra sjunger fint och vid gassläpp från det högre motorregistret smattrar det ettrigt ur utblåsen.

Ut på motorvägen, jag trycker in Comfort-läget, motorljudet tystas ned, styrningen blir mer avspänd och fjädringen mjukare. Relativt tyst i kupén blir det också och i30 N går kursstabilt på motorvägen utan att tappa styrkänslan. Kort och gott, det här är en vardagsbil som är kul att köra. Och det ska bli väldigt spännande att se framtida N-bilar från Hyundai!