Provkörning av Volvo 480 S

Det var en jobbig sommar. Alla människor skulle titta, var man än stod flockades människor som ville titta. Jag var så trött på att stå och tjöta om den där bilen. Sen skulle den in på 3 000-mila service och då blev jag av med den i tre månader. Sen sålde jag den, säger Håkan Gedda.

1976 skulle Håkan få köpa en Amazon årsmodell 1964 av sin morfar. Den hade bara gått 800 mil när hans morfar lyckades repa hela sidan och då bestämde sig för att köpa en Volvo 66 i stället. Väl gjort, Amazonen åkte iväg och en 66:a köptes in. En Volvo 66 var bättre för Håkan att ta över, tyckte Håkans morfar.

Håkans pappa satt hemma en dag och lyssnade på polisradion när han hörde ”äldre man krockat med spårvagn på Älvsborgsgatan”. Då hade 66:an gått 13 mil och morfarn slutade köra bil helt och hållet. Efter att både Håkan själv och en verkstad lagat bilen tog han över den och körde den i ett och ett halvt år.

Drygt tio år och nästan lika många Volvobilar senare kom den där jobbiga sommaren. Året var 1987 och Håkan hade köpt sin första Volvo 480. När jag på redaktionen, innan vi beger oss mot västkusten, berättar att mannen vars bil vi ska provköra har 17 exemplar av Volvos modell 480, följer den så självklara spydigheten när 480 diskuteras: ”Höhö, en som fungerar och 16 för att hålla den fungerande!?”

Det är lika bra att vi betar av det här med 480:s dåliga rykte så fort som möjligt. De första bilarna från premiäråret 1986 är mer eller mindre handbyggda, dessa har därför klarat sig från de barnsjukdomar som 480 drogs med. Det var först när 480 började tillverkas på löpande band som barnsjukdomarna kom. 480 var med all sin avancerade elektronik före sin tid och detta ledde till många elektroniska problem hos de bilar som tillverkades 1987. Volvo tog allvarligt på problematiken och åtgärdade det mesta, bilar tillverkade från 1988 dras inte alls med samma elektronikproblem.

Trots att problemen åtgärdades har 480 sedan dess fått dras med ett rykte om att vara omåttligt problematisk. En sanning med modifikation. Men Håkan lät sig varken skrämmas av sina egna erfarenheter eller de dåliga ryktena.

– Våren 2002 kom jag hem och hade en söndertrasad fot, det var rullstol och kryckor som gällde. Så kom sommaren och jag visste inte vad jag skulle hitta på, läst böcker hade jag gjort hela våren. Men så kom jag på att krypa och hasa kan jag ju, så då började jag leta efter en P1800ES som jag alltid har önskat mig. Men hundra tusen, det var lite väl saftigt tyckte jag. Men en 480 igen då? Jag hittade till slut en 480 som jag började renovera. När den var klar åkte jag till VROM och fick första pris. Sen blev det några bilar till, säger Håkan.

Volvo 480 är born in Born – den lilla nederländska orten där Volvo hade en del av sin tillverkning från mitten av 70-talet till mitten av 00-talet. Volvo ville ha en ”sportbilsliknande” bil, som också skulle fungera på den amerikanska marknaden. Men till Amerika kom den aldrig. 480 testades till och med med dieselmotorer, men Torslanda-ledningen vågade sig aldrig på ett lanseringsförsök. De orangea sidoreflexerna på bakre stötfångaren blev kvar och skvallrar om Volvos tankar på Amerika-export. Även pop up-strålkastarna var egentligen gjorda för den amerikanska marknaden, där lamporna behövde sitta på en viss höjd.

I Sverige såldes två modeller av 480. ES var den lite enklare varianten, Turbo lite finare med mer utrustning och turbomotor, förstås. Bilen vi kör i dag är en 480 S och är Håkans vinterbil. S-modellen såldes aldrig i Sverige. Just det här exemplaret är importerat från Belgien, där S var nivån under ES – det vill säga instegsmodellen. Skillnaden mot ES var egentligen bara att S saknade den beryktade färddatorn. Och just färddatorn var en av alla de nymodigheter som kom med 480 och var därmed också en av de saker som tenderade att krångla …

Med turbo gav 1,7-litersmotorn från Renault 120 hästar, utan turbo fick man elva hästar färre. 480 är långt ifrån någon raket, varken med eller utan turbo. Så här i efterhand kan man undra varför Volvo inte tryckte ner något med lite mer effekt i motorutrymmet. Det hade den här ”sportbilsliknande” bilen behövt. Men Volvo var försiktiga, det viktigaste var att motorn och bilen skulle hålla. Och då fick 120 hästar räcka.

480 är faktiskt lika rolig att köra som exteriören vill göra sken av. Den var Volvos första framhjulsdrivna bil och recensionerna av dess köregenskaper var väldigt positiva. Körupplevelsen beskrevs som ”annorlunda” och skiljde sig mot tidigare Volvobilar. Man klargjorde tydligt att detta inte var någon högfartsmaskin, även om toppfarten var 180 km/h för ES respektive 200 för Turbo. Det var på de små kurviga landsortsvägarna som 480 hörde hemma. Jag håller med.

I Teknikens Värld nummer 10/1986 skrev vi: ”Styrningen – kuggstång med varvtalsberoende servo – är exakt. Kör du på rak kurs kan du uppleva en viss inexakthet. Du tycker dig kunna föra ratten aningen höger–vänster utan att bilen reagerar. Men något glapp är det inte fråga om – det är en skönhetsfläck i den konstruktion som hjälper dig att komma genom kurvor både snabbare och säkrare än annars.”

Växellådan ska ha varit exakt för sin tid och även jag kan tycka att växelspaken ligger fint i handen och att växellägena är tydligt precisa, även om tiden och milen gör sig påminda. Väghållningen är fin, det är svårt att få baken att släppa på den våta asfalten. Bilen styr dit du vill. Pressar man hårdare gör sig naturlagarna påminda och 480:n understyr och vill i stället gå rakt fram.

I dag har Håkan 33 fordon registrerade i sitt namn och han funderar inte på att avyttra något, snarare tvärt om.

– Jag måste ju ha något att göra när jag går i pension också, säger han lite skämtsamt. Men mig lurar han inte, det där var minsann inget skämt …

Min mamma har haft två Volvo 480. Den första köpte hon samtidigt med att Håkan köpte sin första, det var en röd ES. Jag vet inte hur många gånger hon berättat om när hon och pappa åkte på semester genom Europa med den helt nya Volvon och fick uppleva precis samma sak som Håkan den där jobbiga sommaren 1987.

Den andra av hennes 480:or var också röd, men denna gång blev det en begagnad Turbo. För ett gäng år sedan var jag med när Puh skulle säljas. Ja, bilen hette alltså Puh – som i Nalle Puh. Och säljas var väl lite av en överdrift, det var nämligen ingen som ville betala något för Puh, så vi fick skänka bort honom.

Visst är det lite synd om Volvos uddabil, men inte kan det väl vara för 480:ns räkning som Håkan sjunger ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”?

Volvo 480 S

Pris
Ursprungligt pris (1986)*: 126 000 kr. Uppskattat pris (2016)*: Ca 15 000 kr

Motor
Bensin. 4-cylindrig tvärställd vätskekyld radmotor, enkel överliggande kamaxel. Förgasare. Cylindervolym 1 998 cm3. Max effekt 109 hk vid 5 800 r/­min, max vridmoment 165 Nm vid 3 500 r/­min.

Kraftöverföring
Motorn fram, framhjulsdrift. 5-växlad manuell låda (4-stegad automat tillval).

Hjul
Fälg 14 tum, däck 185/60 R14.

Mått /vikt (cm/kg )
Axelavstånd 250, längd 426, bredd 171, höjd 132, spårvidd 141/142. Tjänstevikt 1 110, maxlast 275. Tank 48 liter.

Fartresurser
Acceleration 0–100 km/h 9,5s. Toppfart 180 km/h.

Bränsleförbrukning
Blandad körning 0,8 l/mil.

*Prisuppgifter avser 480 ES -86, då 480 S aldrig såldes i Sverige

Provkörningen är tidigare publicerad i Klassiska Bilar nummer 2/2016.