Provkörning av Aston Martin Vanquish

Modellnamnet inger helt klart respekt. Eller direkt förakt, som typexempel på engelsk aristokratisk överklassmentalitet. ”Vanquish” betyder ”övervinna, besegra” på svenska. Alltså en vinnare på förhand?
Aston Martin ersatte sin klassiska sportcoupé DBS med Vanquish 2012 och året efter presenterades den öppna Volante-versionen. I grunden baseras Vanquish delvis på samma tekniska bas som Aston Martins ”större” programmodeller DB9 och Rapide S. Den mindre Vantage är samtidigt instegsmodellen som har mer normala sportbilar som Porsche 911 i kikarsiktet. De större AM-bilarna är mest att betrakta som rena lyxföremål. Som man helst ska nyttja som de Grand Tourer-vagnar de är. Designmässigt är alla Aston Martins skrämmande lika varandra, det är lätt att blanda ihop typerna. De allra flesta åskådare dånar dock inför looken hos dem.
Till modellår 2015 har värstingen Vanquish setts över så pass mycket att du bara måste byta in din två-tre år gamla modell som vilar sig i garaget.

Innan avfärd pluggar jag på datan som rinner in i min laptops hårddisk på den lånade USB-stickan: +3 hk, +10 Nm, ny 8-växlad ZF-växellåda, uppdaterade mjukvaror i drivlinan och chassistyrning, fetare bromar och styvare stötdämpning. Givetvis snabbare, och snålare, som sig bör när en ny modell visar upp sig. Plockar ur USB-stickan, langar över till pressansvarig och äntrar den brittiska besegrarvagnen. Trycker in den tunga glasnyckelklumpen i sin slits på mittkonsolen och V12-motorn river igång. Gåshuden avslöjar att min kropp gillar läget denna dag.
Vägarna på tyska ön Sylt i södra Nordsjön kan uttryckas på ett sätt – inte anpassade för aktiv Aston Martin Vanquish-körning. Vackra, nästan alltid med havet som fond, med obruten horisontlinje. Men i sensommartider belamrade med turister i antingen sina husbilar, på trampcykel eller bara slött vandrade mellan öns alla bedårande drömska sanddyner. Det tar en stund, men sedan finner vi en avstickare som bjuder både på kurvor och är förhållandevis turist – samt Polizeifritt.

En Aston Martin är och förblir en exotisk produkt. I Sverige säljs märket genom bilföretaget Callisma i Danderyd.

Grundmaskinen känner vi igen från Aston Martin, AM29 V12-motor på hela 5 935 cm3, men i Vanquish är kraftutsöndringen snudd på magisk. Konkurrenterna står att finna strax söder om Alperna och heter i första hand Ferrari och Lamborghini.
Utvecklarna i Gaydon, Warwick, UK, verkar spetsa sitt morning tea, annars hade de aldrig kommit på sådan djävulskap med V12-motorn. Den formligen exploderar vid fullgas! Aston Martin har nyligen ingått ett samarbete med Mercedes-AMG om framtida motorteknologi. Låt oss hoppas att spetsdryckerna ändå blir kvar på översta hyllan i fikarummet.
Toppfarten är hissad till maxade 324 km/h för Vanquish Coupé, öppna Volante är sex km/h långsammare. Accelerationen 0-100 km/h är tuffa 3,8 sekunder (Volante 4,0 sekunder).
Den nya växellådan Touchtronic III från tyska ZF sitter baktill i transaxelkonfiguration och har snabba nerväxlingar som specialitet. Håll in vänster rattväxelpaddel och lådan stegar ner direkt utan att vandra kuggvis ner genom växlarna. Resultatet är brutalt hårda nerväxlingar, snabbare och mer exakta än vad manuell koppling och växling klarar av. Lägg därtill adaptivt styrprogram som lär sig hur föraren kör och den nya ZF-lådan blir vass som sjutton efter en hårig provkörningssträcka. Det krävs omstart, ett knapptryck alternativt lugn söndagskörning ett tag för att lådan ska lugna ner sig.
Avancerade hjulupphängningar med dubbla triangellänkar fram och bak, utökad broms­utrustning och en styrkänsla som inte alls snackar 1,8 ton dödvikt gör att jag efter en stund bakom ratten slänger runt 2,5 miljoner kronor Vanquish mellan de tyska sanddynerna. Just enkelheten i handhavandet hos Aston Martin är en klar ­fördel. Trots megamiljonärskänslan så är bilarna lätta att ta, som vilken bil som helst. Vanquish blandar gammal hederlig bilkänsla med senaste bilteknikutvecklingen på ett föredömligt sätt.

”Nyckeln”, i form av en tung glasbit, sticks in i en slits mellan tryckknapparna som styr växellådan.

Designmässigt kan Aston Martin kallas bedårande skön eller förutsägbart inställsam. Omsorgen om detaljer är i alla avseenden stor och sett i perspektivet med liten produktion är lösningarna kreativa även om vissa knappar fortfarande kan spåras till betydligt billigare massvaror. Nytt för Vanquish är den släta och nedåtsvepande mittkonsolen, ”Waterfall”, med touchkontroller. Funktionen är inte alls dum. Däremot skulle Aston Martins huvudägare – diverse riskkapitalister i Kuwait – investera i ett nytt infotainmentsystem. Det nuvarande är klossigt i både funktion och gränssnitt.
Vanquish går att beställa med litet baksäte, 2+2, eller enbart som tvåsitsig. Vitsen med nödsätet bak är att det går att skjutsa barnen till skolan, för vuxna är utrymmet krampaktigt trångt. I så fall är det bättre att sikta på fyrdörrarscoupén Rapide S som också teknikuppdaterats på liknande vis, den nya ZF-lådan inkluderad. Visserligen saknas 16 hästkrafter jämfört med Vanquish, men prislappen är samtidigt halvmiljonen billigare.
Men för den som vill skakas om på rätt sätt finns bara ett besegrande alternativ.