Provkörning av Bentley Flying Spur W12

”Världens bästa bil” hävdar Bentleys personal kaxigt när man talar om sin nya Flying Spur. Det tuffa uppsnacket blir lite mer förståeligt när jag läser in mig på tekniska data, men än mer tydligt när jag brakar på uppför Route de Napoleon i bergstrakterna norr om Rivieran. För så är det, Bentley Flying Spur är en körmaskin så som tidigare fullt ut femsitsiga kärror från Crewe aldrig någonsin varit men låt oss ta det från början:

”Bentley Boys”, de förmögna dandykillarna i 1930-talets överklass-England som tävlingskörde med sina maffiga ekipage på dagarna och festade vilt på nätterna blev snabbt synonymt med sina bilar. Men efter ­kriget påbörjades en ny era när antagonisten Rolls-Royce tog över Bentley och lät hänga på rundade Bentley-kylargrillar i stället för tempelstora krompjäser med sin fladdrande Spirit of Ecstacy på toppen.

Men vissa modeller tog fortfarande för sig och när S2 (förklädd R-R Silver Cloud II) presenterades 1959 trodde många att en ny generation rikemansboys hade fått nya tjänstefordon. Men S2 tillverkades i alltför få exemplar – 2 417 för att vara exakt – och snart återföll Bentley till att vara en blek, om än lyxig, R-R-kopia.

Lappkastet inleddes 1998 när BMW och Volkswagen styckade upp de brittiska kronjuvelerna, 2003 presenterades nya coupéen Continental GT som delvis baserades på Volkswagen Phaeton och två år senare kom Flying Spur-versionen som tog vid som fyrdörrars fullstor ”saloon”-sedan. Visserligen sålde tvådörrars GT dubbelt så bra som Flying Spur men 35 000 exemplar är inte så pjåkigt i sammanhanget. Och i London City blev Continental GT 00-talets Bentleypojkars toy nummer ett eftersom då man såg en parkerad i var gathörn. Ordningen var återställd och sedan dess har Bentley försökt att basunera ut att Bentley är lyxbilen som ägaren själv kör, i motsats till det där andra brittiska märket…

Tekniskt rullar nya Flying Spur, Mk III i den nya Volkswagen-ägda talföljden, på till följd av synergieffekterna inom den stora Volkswagen AG-koncernsfären. Ska man var elak – eller genomskinligt ärlig – är Flying Spur en uppskalad Porsche Panamera Turbo som präglats med klassisk brittisk hantverkstradition samt uppdaterad kraftfull drivlina. Både Zuffenhausen-limpan och Crewe-saloonen bygger på den gemensamma plattformsarkitekturen MSB.

Teknikdelandet gör att Flying Spur i framtiden kommer som både V6-baserad laddhybrid och mildare V8-motor. Givetvis lurar även en trimmad Speed-version runt hörnet. Till en början är det sexliters W12-maskin med ny insprutningsteknik och twinscroll-turbo som growl-gruntar under den jättelika huven. Maximalt effektuttag på 635 hästkrafter och ett vridmoment på 900 newtonmeter. Det är nog för att ta den 2 437 kg tunga (torrvikt) bilen till 100 km/h på 3,8 sekunder och topphastighet på 333 km/h.

Öppnar upp den tunga förardörren och sitter in. Fluffiga nackstöd, säten för massagekliniker och en instrumentbräda laddad med krom, snyggt lettrade reglage samt läder i överflöd. Rattnavet och vissa rattknappar känns igen från andra MSB-plattformssysslingar men överlag är det överdådigt lyxigt samt bekvämt för hela slanten. Till och med så att de högblanka inredningspanelerna speglar den instrålande Riveria-höstsolen lite i kraftigaste laget, om man nu är på gnällhumör.

Baksätet är konfigurerat för två passagerare och lyxkänslan når toppnivå men faktiskt är högsätet hos Flying Spur förarstolen. Det får vara hur som helst med elmanövrerade gardiner, massage- och fläktfunktion i kombination med minibar ombord (tack och lov inga picknickbord) där bak – styrkan hos Bentley är fortsatt att bilarna är roligare att köra än att bli skjutsad i. Önskar mig för en stund att ha råd att vara en Bentleypojk.

Snirklar oss genom Monte Carlos karusellkaos, de monegaskiska fartguppen gör att vi gungar likt en sjösjuk val när det aktiva chassit är inställt på det mest komfortabla läget. Stramar raskt åt underredet, svänger ut på den snabba betalmotorvägen uppe på höjderna ovanför Medelhavet och stämplar ”pjäxan i pannrummet”. Sexliterstolvan skickar iväg Bentleyn som ett kraftfullt hammarslag. Vridmomentet verkar aldrig vilja sina, så länge det finns sås i tanken. Snittförbrukningen enligt färddatorn understiger aldrig 1,5 l/mil.

Men den nya dubbelkopplingslådan från ZF är inte i paritet med drivpaketet i övrigt. I upp- och nedförslut, särskilt i krypfart, vill den tunga besten gärna för ett kort ögonblick tveka, bilen tillåts frirulla vilket ger obehag av icke-kontrollkänsla. Tankarna går till tidiga VW DSG-lådor och sådana tankar önskar man ingen. Den elektroniska växelföraren följer inte alltid förarorder och P-läget anbringas med en separat knapp på nedsidan av växelspaksknoppen som då kan låsa sig av misstag.

Annars är Flying Spur överraskande lätt att rotera runt alla kringelikrokar i snurriga Monte Carlo och Sydfrankrike trots axelavstånd 3,2 meter samt karosslängd 5,3 meter. Tacka den aktiva fyrhjulsstyrningen för detta, i låg fart styr bakaxeln emot för att i högre fartregistret styra med och därigenom ge extra stadgad riktningsstabilitet som om ”Flygande Sporren” gick på räls.

Ljudkulissen hos och bakom Bentleyn är av den djupa välmående sorten. Som tolv stycken tändkulemotordrivna fiskebåtar i planingsfart. Det ryter, bultar, grymtar, vrålar om vart annat – inte alls politiskt korrekt 2019 men så skönt sound att man önskar alla bensinälskande personer denna högtidsstund. Slår av på mitt frenetiska positivhalande för en stund, stannar till för att spana in bilen i lugn och ro.

– Proportionerna är helt nya för Flying Spur med långt axelavstånd, kort överhäng fram och långt överhäng bak samt stora hjul som tar tag i formerna utstrålar karossen exakt det vi vill, förklarar Bentleys designchef, tysken Stefan Sielaff det slanka, samtidigt kraftfulla linjespelet när jag spejar in formerna. Lägg därtill en bred frontgrill som gapar över mycket flankerad av dubbla lamprundlar plus ett ”flygande B” längst fram på motorhuven så har du utseendet klart för dig.

Taklinjen är slank och lång, C-stolpen är gracil som hos en coupé och bakpartiet är välbalanserat harmoniskt med stora röda baklampor med kraftig kromlist runt om. Siluetten är spänstig med några få men betydelsefulla vassa pressveck som uttrycker fart och framåtanda. Jämfört med de två andra generationerna Flying Spur är nykomlingen avsevärt mycket bättre. Om ni frågar mig.

Från förarplats kan man ana toppen hos nya kylarprydnaden men personligen tycker jag att fronten slokar lite för mycket längst fram. Måste sträcka på mig för att över huvud taget se det nya bevingande B:et långt där framme.

Givetvis är utrustningslistan fet och lång, men Bentley Motors Limited Companys affärsidé är att erbjuda kunden största valfrihet, det är inga problem att lägga på tillvalspaket för både 200-, 300- och 400 000 kronor. Eller mer. Mulliner-paket kostar från dryga 100 000 kronor och ger Flying Spur det lilla extra. Sedan finns chassiförändringar, Bang & Olufsen-speldosa och så vidare.

Om du över huvud taget behöver fråga om priset-på-gatan för bilen, från cirka 2,4 miljoner kronor, är du antagligen ingen spekulant på riktigt utan mer av den nyfikne biltorskande allvetarsorten. Precis som alla vi andra.

Tre frågor

Vad utmärker nya Bentley Flying Spur?
– Vi har förstärkt Flying Spur identitetsmässigt. Bentley-generna är starkare än någonsin. Långt axelavstånd med kort överhäng fram och långt baktill ger en ny grace till karossen. Helheten är sammansatt och kraftfull.
Inredningsmässigt håller ni fast vid det engelska anslaget?
– Interiört är nya Flying Spur en ny dimension för Bentley, där vi förstärker detaljnivåerna och kvalitetsintrycken. Den vridbara klock-träpanelen på instrumentbrädan ger en extra modern touch till det klassiska som vi är måna om.
Om man inte är nöjd med Bentleys stora utbud- och tillvalslista, vad kan man göra?
– I samband med vårt 100-årsjubileum förstärker vi Bentleyidentiteten ytterligare och med Mulliner-serien kan Bentleykunden personifiera och individualisera sin Flying Spur ytterligare efter egen smak, tycke och stil.

Bentley Flying Spur W12

Pris
Cirka 2 400 000 kronor, säljstart nu, leverans första halvåret 2020.

Motor
Bensin. Längsmonterad 12-cyl W-motor med 2 överliggande kamaxlar per cylinderbank. 4 ventiler per cylinder. Cylinder­avstängning. Dubbelturbo. Kompression 10,5:1. Borrning/slag 84,0/89,5 mm, cylindervolym 5 950 cm3. Max effekt 635 hk (467 kW) vid 6 000 r/­min, max vridmoment 900 Nm mellan 1 350–4 500 r/­min.

Kraftöverföring
Motor fram, fyrhjulsdrift. 8-växlad dubbelkopplingslåda.

Fjädring/hjulställ
Luftfjädring, adaptiva krängningshämmare fram och bak. Fram fjäderben med dubbla triangellänkar. Bak multilänkaxel.

Styrning
Elservo. Vändcirkel 11,7 meter.

Bromsar
Ventilerade skivor fram och bak. Antisladdsystem.

Hjul
Lättmetallfälg. Fälgbredd fram 10,5 tum, bak 11,5 tum, däck fram 265/40 R21, bak 305/35 R21.

Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 319, längd 532, bredd 198, höjd 148, spårvidd f/b 167/166. Markfrigång 14. Tjänstevikt 2 437, maxlast 563, max släpvagnsvikt 0. Tank 90 liter. Bagagevolym (VDA-liter) 420 liter.

Fartresurser
Acceleration 0-100 km/h 3,8 s, toppfart 333 km/h.

Bränsleförbrukning
(WLTP): Hög 1,27 l/mil, extra hög 1,29 l/mil, blandad körning 1,48 l/mil. CO2 337 g/km.

Garantier
Nybil 3 år.

Skatt
25 129 kronor per år de första tre åren, därefter 5 332 kronor per år.

Rivaler

Rolls-Royce Ghost
Baby-Rollsen är stor nog för direktörer men också smidig nog att ratta själv. Ghost har sina rötter i BMW 7-serie men är inte lika inspirerande som Flying Spur att köra. (Ännu) högre svansföring än Bentley.
Pris: Cirka 3 500 000 kronor.

Mercedes-Maybach S 650
Närmare 1,5 miljoner kronor dyrare än S 560. På utsidan syns mer krom och det unika emblemet. På insidan en tysk verklighetsdröm. Minst lika lyxig men även mer anonym.
Pris: Cirka 2 500 000 kronor.