Provkörning av Porsche 911 GT3 RS

Och så kommer detta! En bil som är lättare, starkare, med bättre aerodynamik och lägre tyngdpunkt. Jag vet inte vilka demoner doktorerna kallat på där nere i Tyskland men nya GT3 RS är ett monster till bil och slår ut det mesta som är tillåtet för allmän väg.
Vad den har där att göra är däremot svårt att ta till sig, funderar jag sittandes i en kramgo skalstol. GT3 RS är den bullrigaste bil som tillverkats. Dels oljudet från 21-tumshjulens dundrande mot asfalten och dels envetna motor- och transmissionsljud som gör en lomhörd efter en stund på motorvägen. Jag måste svänga in till ett apotek och skaffa öronproppar.
Nej, den här bilen ska gå på bana, men ingen är ledig under denna korta provkörning. Men jag lovar att i ett kommande test, då j-vlar.

De stora hjulen fyller ut på ett dramatiskt sätt. Allt andas racing och fartfest.

Att sitta och slököra i 120 km/h på motorväg är knappast roligt och ger inget annat än avundsjuka blickar från andra bilister. I ärlighetens namn tycker nog några att GT3 RS inte har på vägen att göra med sin nästan vulgära uppsyn.
Den stora vingen bak ser egentligen bara larvig ut i dessa farter. De svarta luftutsläppen på framskärmarna ger bättre marktryck i höga farter och att taket är gjort i magnesium och huven i kol­fiber, det ser ju ingen. Men det ger lägre tyngdpunkt vilket ger högre kurvhastighet. Karossen är ännu bredare än på GT3 och är hämtad från Turbo, därav luftintagen i bakskärmarna som i Turbo ger syre just till turboaggregaten. I GT3 RS går luften i stället till luftrenarburken och genom filtret innan motorn suger i sig syret.
Boxersexan på fyra liter har förstås inte turbo men ger 500 hästkrafter jämt och den varvar nästan 9 000 r/­min på topp. Då ylar den som en sågklinga och det skär likt en skalpell genom kött och ben.

Skärmar och huv i kolfiber samt stora luftslitsar i skärmarna för bättre downforce.

Svänger bort från motorvägen och hittar mindre men inte små, slingrande vägar. GT3 RS är ingen liten bil och behöver utrymme. Ingen trafik och förhoppningsvis ingen länsman som lurar i buskarna.
Precis som GT3 är RS fyrhjulsstyrd vilket ger bättre kördynamik. I låga farter styr bakhjulen mot vilket underlättar vid snäva svängar och parkeringsmanövrar. I högre farter styr de med framhjulen vilket ger bättre kurvtagningsförmåga och omkörningsprestanda. Att ge järnet är det officiellt inte tal om på landsväg. 3,3 sekunder till hundra, 10,9 till 200 km/h och toppfart på 310 km/h. Självbevarelsedrift och självkontroll är ett måste när man rattar GT3 RS, men det går ganska fort ändå utan att man begriper det.
Greppet i de breda däcken är enormt och framvagnen håller i på ett sätt man inte trodde var möjligt i en bil som har den mesta vikten bak. Försöker provocera understyrning i de snävaste kurvorna men misslyckas. Den överstyr knappast heller utan är i det närmaste helt neutral. Styrningen är för övrigt ett precisionsinstrument, utvecklat i kirurgstål känns det som.

Skalstolar i orange och sexpunktsbälten. Tyvärr felmonterade i provbilen.

Retardationen sköts av onaturligt stora kompositskivor (tillval) och är grymma även om man måste trampa ganska hårt. Åhhh, jag längtar till en bana, för den här bilen sorterar man inte ut på vägen.
Fördelen med nummerskyltar är att bilen inte behöver köras på släpvagn till- och från racerbanorna. Utrustningsnivån är god med luftkonditionering, elhissar och speglar samt stereo och navigation om man vill. Vad som inte finns på tillvalslistan men borde vara standard är just – öronproppar.