10.00 – Proviantering
”Tillbringa ett dygn i nya Mercedes-Maybach.” Vad säger man, det finns värre uppdrag. Ett dygn i Smart Fortwo till exempel. Först gäller det att packa ett relevant överlevnadskit. Vi kör till NK förstås, och shoppar upp oss på förnödenheter.
Under tiden plåtslagaren Andreas Libell handlar kan jag berätta lite om bilen. Mercedes-Maybach S 500 är nämligen ingen vanlig Mercedes. Maybach var före andra världskriget ett eget lyxbilsmärke. 1960 köptes bolaget, som då tillverkade industridieselmotorer, av Daimler-Benz. Sedan slumrade Maybach som en parantes i historieböckerna fram till 2002, då varumärket återuppstår som ett separat superlyxmärke i Daimler-koncernen. Affärsidén var dock långt sämre än bilen, miljonärerna visade sig föredra Rolls-Royce och Bentley.
2012 tog Daimler-ledningen konsekvenserna av marknadsfiaskot och lade ner tillverkningen. För gott trodde vi, men si det var fel. I november 2014 presenterades den nya lyxmodellen Mercedes-Maybach, en Mercedes S-klass som är förlängd med 20 centimeter och har fått en egen design på bakdörrar och C-stolpe. Pristillägget för förlängningen är 305 000 kronor eller 15 000 kronor per centimeter, och nu förstår du förstås med en gång att Mercedes-Maybach S 500 kostar 1 330 000 kronor. Man sitter minst sagt kungligt i baksätet. Komforten påminner om en flygfåtölj i affärsklass. Det här är en bil för – ja, för vem?
10.30 – Connoisseur
Jag kör till tidningen Connoisseur i Nacka. Sveriges enda magasin för de som är så rika att de faktiskt skulle köpa en Mercedes-Maybach. Jag får sällskap i baksätet av grundaren av tidningen, Susanne Ytterskog.
Är det här en bil för svenska miljonärer?
– Nej, ärligt talat tror jag faktiskt inte det. Det här är ju egentligen en bil som man ska njuta av i baksätet och det är väldigt få svenska miljonärer som har chaufför. Dessutom finns det en risk att ägaren framstår som brackig, säger Susanne Ytterskog.
Men den är ju väldigt lik en vanlig Mercedes S-klass. En Rolls-Royce är väl mer show?
– Ja, en Rolls-Royce vore värre. På sätt och vis har Mercedes-Maybach kanske en liten marknad, folk som vill ha en Mercedes S-klass, varför skulle de inte köpa en Maybach med en gång? Pristillägget är ju förvånansvärt litet, tillägger Susanne Ytterskog.
Diskretion ligger i tiden. En av de starkaste trenderna i lyxvaruindustrin kallas ”Brand Core”, vilket betyder att man har börjat tona ner varumärket.
– Sverige är speciellt. Utomlands vill man att det ska synas att man har lyckats, men i Sverige vill man inte visa det. Det är bara nyrika som vågar sticka ut. Men det är en övergångsfas, efter några år är de inte nyrika längre och har förstått att det inte går hem i Sverige att skryta, säger Susanne Ytterskog.
Nyrik eller inte, själv har jag svårt att lösgöra mig från baksätet – när man har lutat tillbaka ryggstödet maximala 43,5 grader får man slita mot tyngdlagen när man ska resa sig. Två ”Executive seats” är standard och jag kan luta stolen, svänga upp ett stöd för vaden, bli masserad, avkyld eller uppvärmd.
Mellan fåtöljerna har jag ”the First Class Rear Suite”, mittkonsol på vanlig svenska. I den finns en efterlängtad innovation: Kopphållaren med både värme- och kylfunktion. Hur ofta har man inte retat sig på att Dom Pérignon-flaskan står och blir rumstempererad?
Men aldrig att man blir riktigt nöjd. Värme- och kylfunktionen styr båda hållarna samtidigt, har man en kopp kaffe och ett glas kyld champagne blir det pannkaka av allt. Man får sina smällar även i en Maybach.
11.00 – Riksdagen
Det är viktigt att göra sin röst hörd. Mercedes-Maybach drar 1,24 liter per mil i stadstrafik! Stadstrafik är annars något man kan hata och älska i en Mercedes-Maybach. Formatet gör att bilen passar illa överallt utom möjligen i Eslöv. Som standard är bilen utrustad med parkeringsassistans men vad hjälper det när bilen är längre än parkeringsluckan.
Om du tvivlar på att Mercedes-Maybach är en grandios bil så punkterar finessen ”röstförstärkning” diskussionen. I backspegeln sitter mikrofoner som fångar upp vad föraren säger och skickar ut rösten i högtalarna i baksätet. ”Hallå, hör ni mig?” Så stor är bilen.
”Lyx” är i den här definitionen mest en fråga om att ständigt kunna välja. Ska armstödet vara mycket varmt eller kallt? Hur mörktonat ska glastaket vara? Vilken av sju olika färger ska högtalarna ljussättas med? Det näst intill oändliga antalet inställningar gör att det tar tid att bläddra fram rätt funktion i rätt undermeny.
Å andra sidan – tänk dig en långsam bilkö på Essingeleden. Var sitter du helst, i baksätet i en Maybach eller i en vanlig bil? Touché!
13.00 – Lunch, Villa Källhagen
McDrive känns opassande, så vi ber restaurangen Villa Källhagen att komma ut med en matbit till oss. Gott. Tyvärr kostade brickborden i baksätet 20 700 kronor i tillvalslistan, så lunchen gick på 20 895 kronor.
14.00 – Nynäsvägen
Jag kör söderut på 73:an, ut från staden. Hade jag fått köra snabbare hade bilen sänkt karossen med 20 millimeter på motorvägen.
Jag funderar över om jag ska ha temperatur eller en analog klocka i bildskärmen. Klocka låter vettigt, jag tillhör den analoga generationen, men å andra sidan sitter ju den vackra IWC-klockan alldeles under bildskärmen. Känns som tårta på tårta, för att inte säga klocka på klocka.
Mycket möda har lagts ned på att skapa världens tystaste baksäte. Isoleringen och dörrlisterna har testats för att även klara av sidovindar. ”Till exempel om man kör längs en blåsig kust” som Mercedes skriver. Mercedes betonar att man särskilt har vinnlagt sig om att isolera bort hjulhusljud som kan annars kan förnimmas när baksätet är maximalt lutat.
Vi svänger av vid vackra Häringe Slott, bara några mil från Stockholm. Här bodde industrimannen Axel Wenner-Gren och efter hans död, änkan Marguerite. I dag ett trevligt konferenshotell som faktiskt är till salu. Mäklaren skriver inte ut priset, utan skriver ”pris på begäran”. Det känns Maybach-ish.
Vi vänder norrut igen, dels för att vändplanens storlek gör det möjligt, dels för att vi ska ta en bild nära Stureplan.
Funderar på det här med låsljud, ska det vara av eller på? Har svårt att bestämma mig.
19.00 – Party!
Parkerat på Biblioteksgatan, Stockholms dyraste shoppinggata. Brottas med frågan om jag ska ha skogsdoft i bilen eller inte. Det är uppfriskande, men passar det i city? Och hur ska jag balansera sätesvärmen – ska jag ha lite mindre värme i ryggstödet än i sitsen? Hmm…
Det Goda Livet hör till när man åker i en lyxbil. Vi korkar upp en flaska bubblande cider. Ett av de mer udda tillvalen till Maybach är för övrigt försilvrade champagneglas för 36 800 kronor.
20.00 – Bio
Jag kör hem till Bromma. Gör kväll och ställer om panelbelysningen till ”sunset orange”. TV-utbudet är begränsat i bilen, jag får in TV1, TV2 och TV4. Äntligen ett lätt val. Det får bli ett avsnitt om den unge danske TV-bonden som kan allt om äppelodling. 10-tums-skärmarna (27 600 kronor) ger en bra bild och när jag ändrar lutningen på framstolarna ändras bildskärmsvinkeln automatiskt. Men inte ens ljudanläggningen från Burmester med 24 högeffekthögtalare (73 600 kronor) gör danskan lättbegriplig.
22.00 – God natt!
Chaufförspaketet är standard i Sverige. Det innebär inte att det följer med en chaufför i ett paket, däremot kan passagerarstolen skjutas extra långt fram och sedan lutas tillbaka så att man i princip kan ligga raklång. Man kan faktiskt somna in hyfsat bra. Innan insomnandet ställer jag om panelvärmen från framstolar till baksäte. Sådär ja. God natt! Nu sover vi.
03.00 – Orolig
Vaknar mitt i natten. Helvete! Ställde jag om det utvändiga ljusfördröjningen i går kväll? Då synkroniserar den inte med den invändiga ljusfördröjningen… måste verkligen komma ihåg att ställa om imorgon bitti.
07.00 – God morgon!
Ändrar panelbelysningen från ”sunset orange” till ”morning white”. Vardagen kallar. Och min Fiat Panda från 1989. Utan chaufförsläge.