Det här är nytt!
iAWD. Ford har utvecklat sitt fyrhjulsdriftsystem själva och kallar det intelligent. iAWD ska kunna detektera hjulspinn redan innan det uppstår och skicka kraft till bakaxeln. Kraftfördelningen kan man följa i ett infofönster på instrumentbrädan, mest som en gimmick.
Trots att den är i det närmaste fulladdad med prylar är den ändå cirka 10 000 kronor billigare än (utgående) Volvo V70 AWD Momentum, som i och för sig är ganska välutrustad. Båda har det mesta i säkerhetsväg som exempelvis aktiv bromsa-själv-funktion. Ford Mondeo känns som en jättebil jämfört med många andra i klassen, och tittar man på de utvändiga måtten är den sex centimeter längre än V70. Ändå är Mondeo på det hela taget inte mycket rymligare. Nog skrivet om det. Stor är den.
Lååång och slank, men utrymmet i baksätet är inte så märkvärdigt.
Hoppar in på förarplats. Den elektriska stolen har tio inställningar och massage, och det låter väl lockande och skönt. Men hur jag än ställer in så känns det inget vidare. Skulle vilja sitta lägre i förhållande till ratt (som också är elektriskt inställbar) och instrumentbräda, men det går inte. Kanske alla elmotorer i stolsunderredet tar för mycket plats? Dessutom är dynan för hård i mitt tycke. Även om ”stjärtkuddarna” också går att justera (inte mina, stolens) så blir det inte bekvämt. Så även ryggstödet som har tre separata svankstöd. Nej, jag är inte nöjd. Och varför är dynlängden småbilskort? Varför är inte den justerbar? Tycker inte att jag är speciellt vanskapt och klagar sällan på stolar, men det här är inte bra nog. Tror faktiskt att den vanliga standardstolen utan dessa finesser är skönare.
Lite rörigt är det allt med alla knappar på ratten och mängder av information bland instrumenten.
Annars är Mondeo en bekväm och tystgående bil. En milslukare med underhållande och bra köregenskaper. Tvålitersdieseln med 180 hästkrafter räcker mer än väl och den sexväxlade automatlådan gör ett fint jobb. Stor tydlig skärm i mitten där man kan sköta det mesta i fråga om infotainment, navigation, uppkoppling och så vidare. Däremot är instrumentklustret inte lika tydligt. Mycket info som blir plottrigt och man vet inte riktigt var man ska fästa blicken. Många olika inställningar kan blippas fram i vänster mätarfönster via rattknapp, som färddator, olika säkerhetssystem, och hur fyrhjulsdriften arbetar, bland annat.
Stor lastyta men utrymmet blir inte helt plant när ryggstödet fälls, och bättre hade varit 40-20-40.
Ford kallar fyrhjulsdriften iAWD, alltså intelligent AWD och är utvecklad av Ford själva. En mängd sensorer, datorer och relästyrdon avgör hur kraften mellan axlarna ska fördelas via momentfördelare beroende av hastighet, gaspådrag, styrvinkel, upp/nedförsbackar, halka med mera. Det är ett aktivt system som överför kraft till bakaxeln innan hjulspinn uppkommer.
Det finns en uppsjö med inställningar för att göra färden bekvämare, men tyvärr, skribenten är inte nöjd.
I ett kommande test ska vi köra bilen på våra nollfriktionsrullar och avgöra hur pass bra iAWD fungerar – men det verkar lovande. Vid start med relativt mycket gaspådrag kan man i infofönstret se hur kraften fördelas mellan fram- och bakaxel och vid jämn fart på torr asfalt är bilen framhjulsdriven. I extrema fall, exempelvis om framhjulen står på is och bakhjulen har fäste så kan 100 procent av momentet föras över till bakhjulen.
Så det mesta verkar Business-klass i den fyrhjulsdrivna Mondeon, men för min, Guds och andras skull – gör något åt stolarna.