Provkörning av Mercedes S 500 Cabriolet

Vi kan börja med priset. Det kanske inte syns direkt på bild, men med ett instegspris på 1 375 000 kronor sällar sig S-klass Cabriolet till en exklusiv skara cabrioletmodeller. Det är Bentley Continental, det är Rolls-Royce och det är Aston Martin DB9, sen är det inte så många fler modeller med fällbart tak som kommer över den nivån. Närmaste jämförbara modell från ärke­rivalen BMW – 6-serie i taklöst utförande – betingar ett instegspris nära en halv ­miljon kronor lägre.
Den internationella provkörningen av nya S-klass Cabriolet har förlagts till Franska rivieran. Dagen till ära är kusten kring Cannes och Nice indränkt i solljus, men har ännu inte riktigt dränkts av de semestergäster som har för vana att dränka sina sorger, och eventuellt andra saker, i exklusiva alkoholdrycker. Men Rivieran känns ändå som en lämplig plats att förlägga provkörningen. Få platser i världen är mer kompatibla med bilen. Utmed strandpromenaderna i de hotell- och lyxjaktstäta badorterna utgör S-klass cab knappast något större avsteg från bilnormen. Inte ens den vulgära, mattgrå AMG-versionen jag först får köra sticker ut särskilt.

Vulgärt utformade stötfångare och avgasrörs-inkapslingar hör AMG till. S 500 är mer sober.

Mercedes-AMG S 63 4MATIC Cabriolet, som hela modellnamnet på värsting­versionen lyder, har 585 hästkrafter, urkrämade ur en 5,5 liter stor V8 och utportionerade till alla fyra hjulen, 60 procent bak, 40 procent fram. Det är dock förutsatt att du väljer en vänster­styrd, marknader med högerstyrda bilar får endast bakhjulsdrift, på grund av att tekniken helt enkelt tar för mycket plats. En än värre, 630-hästars, V12-försedd AMG-version vid namn S 65 finns också, men har inte fått något svenskt pris.

Interiört liknar det vanliga S-klass. Men nästan allt är faktiskt eget.

Provkörningssträckan bjuder inte bara på strandpromenader, utan även ett stycke av den underbart slingrande gamla huvudvägen ­västerut från Cannes. Men trots sportaspirationerna vill inte riktigt den rätta känslan infinna sig. Bilen känns stor och vägkänslan är inte fullkomlig. Det blir mest som en märklig kombination av en flärdfull cabriolet och påklistrade sport­attribut. Inte bara i bildlig bemärkelse, utan även rent bokstavligt, i form av emblem på fram­skärmarna som förkunnar att motorn minsann är Biturbo-matad.

Motor finns så det räcker, framförallt i AMG 63 (bild), men inte heller i S 500 är det en bristvara.

Efter stopp och bilbyte tilldelas jag i stället den mindre extrema S 500, en modell som i nuläget utgör ”basversionen” i utbudet. En vit med vit-röd läderinredning, visar det sig. Jag som hade hoppats på att få något lite mer nedtonat än AMG-versionen att kunna fotografera. ”Är det här färgvalet för personer som behöver kompensera annan verksamhet med att ha en överdrivet vit och ren bil?”, hinner jag tänka innan det bär av. Nåväl. Bakom ratten på S 500 faller bitarna hos S-klass i cabriolet­utförande ändå betydligt bättre på plats. Tids nog kommer fler motoralternativ (som redan finns tillgängliga i coupémodellen), men av de som Mercedes nu erbjuder är denna helt klart det mer sofistikerade valet. Inte bara för att det skiljer nästan exakt 400 000 kronor i pris. Trots ett tapp på 130 hästkrafter från AMG-versionen känns inte S 500 orimligt svag i jämförelse. Tvärt om gör motorkaraktären att kraften nästan känns mer på låga varv.

Det mesta är dessutom lite mer sobert upplagt än i AMG-versionen, både exteriört och interiört. Interiören är förresten egen gentemot ”vanliga” S-klass. Cabrioleten (liksom coupén) är lägre och bredare, vilket har gjort att alla paneler och mått har behövts ändras på. Även om man känner igen sig, så är det alltså inte likadant om man jämför dem sida vid sida. Den specialgjorda interiören har gett speciella lösningar, exempelvis är listerna i panelen alltid i trä. Även om träet är övermålat med pianolack, något som skulle både se och förmodligen även kännas likadant om det gjorts i plast, är volymerna helt enkelt så små att det inte skulle bli lönsamt att framställa ett specifikt plastformsprutningsverktyg. Trä är helt enkelt billigare. ”Dessutom går det bättre att polera”, säger en Mercedes-ansvarig. I övrigt finns några interiöra plumpar, den heldigitala instrumenteringen är en av dem. Särskilt i starkt solljus, vilket cabrioletförare kan tänkas råka ut för, är traditionella mätare tydligare. Även de övriga digitala menyerna kunde vara bättre, de känns onödigt komplicerade att använda. Låt gå för att det någonstans därinne finns 64 olika valmöjligheter för färgsättningen av den interiöra LED-belysningen. En annan lite rolig interiördetalj är den specialframtagna parfymen, som sprids via ventilationssystemet och vars behållare finns i handskfacket. Trevligt för svensk del är att vindavvisarsystemet Aircap är standard hos oss, liksom varmluftsutblås i nacken.

Sammantaget är det, i rätt version, en ­värdig återgång till lyxcab-segmentet som Mercedes har lyckats med. AMG-versionen känns inte rätt för biltypen, men S 500 har den rätta Audrey Hepburn-känslan. Riktigt så exklusiv som den faktiskt är (och priset antyder) känns den dock inte. Men samtidigt, köper du en S-klass Cabriolet så är just priset också något du betalar för att bilen ska ha. Även om svenska Mercedes räknar med att sälja runt 35–40 bilar årligen är det knappast någon volymprodukt, och det, att ha något som inte alla andra har, är kanske något som smakar tillräckligt för att kostnaden för vissa kunder ska vara motiverad.