Provkörning av Mercedes SLC 300

Provkörningen av nya SLC är förlagd till de sydfranska Alperna, med start i exklusiva Cap Ferrat utmed kusten, upp till bergsbyn Sospel, helt nära den italienska gränsen. Det är ­klassisk mark, de slingriga bergsvägarna är även hem åt flera sträckor i Monte Carlo-rallyt, och just Sospel är ena ändpunkten för den berömda Col de Turini. Det finns, så att säga, sämre platser att utforska en bil med sportiga ambitioner på. Helt klart. Och SLK… förlåt, SLC klarar vägarna med ära.

Vägkänslan är bra, och bilen känns rapp. En rad chassiuppdateringar kan ha bidragit till upplevelsen. Det som syns mest av uppdateringarna är dock förstås de exteriöra. SLC har knutits närmare övriga Mercedes-programmet, men huruvida den ansiktslyfta fronten är ett lyft eller ej råder delade meningar om. Delade meningar lär det också råda över att toppversionen i programmet, Mercedes-AMG SLC 45, har fått nöja sig med ”endast” 367 hästkrafter ur en V6-motor. Föregångaren, SLK 55 AMG, hade både över 50 hästar fler och två cylindrar till under huven.

AMG SLC 45 må vara värstingversionen men är 50 hästar ”ner” jämfört med föregångaren SLK 55 AMG.

Varför Mercedes har gjort detta nedbyte i storlek är oklart. De säger själva att det blir bättre bränsleekonomi. Jovisst, men köper du topp­versionen i en modellserie som redan från början har sportambitioner lär inte det vara någon av­görande faktor vid köpet. Eller i alla fall inte lika stor faktor som skrytvärdet med hästkrafts- och cylinderantal, även om den nya något mindre kraftfulla AMG-versionen förstås i de allra flesta fall lär ha kraft så att det behövs ändå. Det är nästan så att man undrar om det finns något annat bakom. Har AMG-versionen av SLK ”ätit upp” köpare från någon annan modell i Mercedes digra utbud tro?

Interiört är uppdateringarna relativt beskedliga. Lite nya material här och där, ny ratt och en större infotainmentskärm ingår förvisso, men det märks ändå att SLK-SLC har några år på nacken. Knapparna på panelen är många och, i bland, svårtydda vid en snabb blick från förarplatsen. Jämfört med nyare Mercedes-modeller ligger helt klart SLC några år bakom i både användar­vänlighet och funktioner. Fortfarande finns dock både nackluftsutblåsen, ”Air Scarf”, och det magiska taket, ”Magic Roof”, som gör att det taket går att tona mörkare eller ljusare medelst inbyggda elektriskt känsliga molekyler, i utrustningslistan.

Till förfogande vid provkörningen finns förutom Mercedes-AMG SLC 43 även den mer nyktra SLC 300, som, även om den är ett halvsteg över den förmodade storsäljaren i Sverige, SLC 200, erbjuder mer standardbetonade egenskaper. Och faktum är att steget upp till värsting­versionen inte känns som så stort. Kanske beror det på vägarna, och att chassit ger en fördel mer än motoreffekten, kanske beror det på att max vridmoment kommer senare i AMG än i de mer standardbetonade versionerna. Likväl är det, utöver den försvagade skrytfaktorn, ett argument som kan få köpare att välja bort AMG-versionen.

Över 300 000 valde att köpa och ta plats i ”gamla” SLK. Hur många faller för milt uppdaterade SLC?

Nytt i motorpaletten är också en instegsversion med en 1,6-litersmotor på 156 hästar, men denna kommer inte att komma till Sverige. Här blir just SLC 200 basversionen, och också den enda versionen som går att få med manuell låda som standard. Övriga motorer, SLC 300, AMG SLC 43 och dieselalternativet (vem köper egentligen det?) 250 d, fås med nioväxlad automatlåda som standard. Så är då nya SLC något att hänga på låset hos Mercedes-handlaren för att åtnjuta? Nej. Dels behöver du inte det, då den redan nu säljs, dels är inte uppdateringarna så stora att det är motiverat. En helt ny SLC lär vara ett par år bort, och innebära mer av en nystart, hur mycket ett nytt modellnamn nu än ger. Kanske hade det varit ­vettigare för Mercedes att spara namnbytet tills dess?