Alla ser dem, men få vill åka i dem – landets alla gulmålade ambulanser. Som ett nätverk av ambulerande akutsjukvård eller som sjuktransport är ambulanssjukvården en viktig del av svensk trygghet.
Sedan över 70 år tillbaka har karosserispecialisten Nilsson Special Vehicles i Laholm byggt om bilar för speciella ändamål. Man började tidigt med bokbussar, taxi, brand- och distributionsbilar. Senare började man arbeta mer specifikt med Volvo som bas och sedan 1970-talet är Nilsson förknippat med limousiner, ambulanser och likbilar med järnmärke i nosen. Nilsson konverterar flera andra bilmärken, men för svenskt vidkommande har länken Nilsson-Volvo alltid varit stark även om de fortfarande är ett fristående bolag. 2015 börsintroducerades bolaget, men lite tidigare hade man påbörjat utvecklingsarbetet med företagets allra senaste stjärna, en ambulans baserad på Volvo XC90.
– Vi var tidigt igång med en laddhybrid baserad på T8-modellen. Den hade passat perfekt i storstäder! Vi arbetar fortfarande med dessa idéer, men inriktar oss till en början på drivlinorna D5 AWD och T5 AWD, berättar Karl Justh, vd för Nilsson Special Vehicles.
Axelavståndet på XC90-chassit är förlängt en meter, höjden är 230 centimeter.
I ”vanlig” ordning levereras en i princip fabriksfärdig XC90 till Nilssons anläggning i Laholm. Med tanke på den specialiserade tillverkningen av en ny Volvo är det lättare att få ut en färdig bil i stället för att störa den exakta produktionslinan i Torslanda med specialorder. Detta hinns helt enkelt inte med. Som ett första led strippas bilen innan man placerar den i jigg inför förlängningen. Exakt en meter extra läggs på axelavståndet. Framoch bakvagn lämnas orörda, men elsystem, kardan, förstyvningar och det stora skåpet som utgör själva ambulansdelen tillverkas hos Nilsson. Skåpdelen är i kolfiber för viktens och styrkans skull och har två rejäla rullbågar inbyggda i fram- och bakkant. Ambulansinredning och hytt finns i ett standardutförande men många regioner har en egen önskelista.
– Vi arbetar intensivt med våra beställare, det är viktigt att specifikationerna blir exakt rätt, förklarar Karl Justh.
Förarhytten är anpassad med god ergonomi och säkerhet i första hand. I övrigt hög Volvo-standard i allt.
I samband med föregångaren Nilsson XC70 Ambulans som kom 2010 är intresset extra stort för den större XC90-baserade. Ordertrycket är fortsatt stort på XC70-versionen, Nilsson köpte till och med de sista XC70 av Volvo för att bunkra upp.
Vi okulärbesiktigar den första byggda prototypen på plats i Göteborg som just nu genomgår diverse visningar och tester. Helbilsgodkännandet är inom räckhåll och ett krav. Efter 30 000 mil tester i England skickas snart det godkända intyget till Laholmsgänget. Fortfarande är Norden, Tyskland och England huvudmarknaderna men Nilsson ser stor potential hos den nya XC90-produkten. Man är redan långt framme med studier på XC90 som hundbil till polisen, stabsenhet och räddningsfordon.
Vi kollar givetvis in ambulansskåpet först. Här finns plats för sjukbår, sjukvårdare plus anhörig eller extra personal. Allt är utfört med bästa ergonomi som ledord. Stuvfack, luckor och material är noga placerade samt valda med omsorg. Alla ytor är sköljbara på grund av höga krav på renlighet, efter varje slutfört uppdrag tvättas ambulansskåpet av personal. Bakluckan öppnar upp stort för enkel entré och på höger sida finns en rejäl skjutdörr. På vänster sida finns en nödutgång om ambulansen själv skulle vara inblandad i exempelvis en rull- eller vältningsolycka. Som novis blir man imponerad av utförandet och jämfört med den tidigare XC70-versionen är utrymmet betydligt större.
Många sjukregioner i Sverige använder större lastbilsbaserade pickuper eller större skåpbilar som konverterats till ambulans. Med enbart fram- alternativt bakhjulsdrift är dessa ambulanstyper oftast klumpigare, stötigare, långsammare och mer otympliga i exempelvis stadsmiljö eller bostadsområden. Klagomål från ambulanspersonal hörs då och då på grund av de ibland enkla konstruktionslösningarna.
Patient Hedberg provar båren som enkelt skjuts in på gejderräls. Stående stuvfack på höger sida.
Jag stiger in i hyttdelen där fram. Här syns en helt omarbetad mittkonsol med kommunikationsdator, radioenhet och givetvis reglage för siren plus blåljus. Nilsson har löpande dialog med Volvos tekniker och designers för att ambulansanpassningen fortsatt ska ”uppfattas som Volvo” – en viktig del i den gemensamma varumärkesidentiteten. På prototypen ska exempelvis hjulhusens skärmbreddare i avvikande färg och vissa karossvinklar ändras för slutgodkännande från Torslandafolket.
Ambulansförare för en dag, Hans Hedberg provar blåljuslivet än en gång. XC90 passar som ambulans.
Att köra XC90 ambulans är dock som att ratta vilken XC90 D5 AWD som helst. Visst, den ökade vikten och längden märks, men överlag är det hög komfortnivå över hela linjen. D5-drivlinan med BorgWarner/Haldex AWD som standard är oförändrad och trots att det stora skåpet ger högre luftmotstånd är fartresurserna kraftfulla. Hade jag själv varit ambulansförare med ansvar för arbetskollega och patient där bak skulle jag hellre köra fort och säkert med XC90-ambulansen kontra högbyggda transportskåpisar på isiga vintervägar, det står helt klart efter en snabbtur med påslaget blåljus. Förarhytten är bra isolerad och via en skjutlucka går det att direktkommunicera med folket i ambulansskåpet. En ambulans rullar mycket, i princip dygnet runt. Körsträckan är drygt 10 000 mil per år och uppdragen är många och varierande. Det är viktigt att ambulansen fungerar både som arbetsplats för ett stort antal personal och som akut vårdinrättning. Efter fyra år är det dags för pensionering, en ambulans anses ha gjort sitt efter drygt 45 000 mil. Snacka om en av samhällets verkliga livräddande arbetshästar!