Provkörning av Opel Insignia Grand Sport 2,0

Opels slagskepp Insignia visades 2008 och debuterade som 2009 års modell. Den bildade grundplåt till Saab 9-5 och de första exemplaren av projekt 650 tillverkades faktiskt i Rüsselsheim och skeppades till Trollhättan. 940 000 tillverkade exemplar kan tyckas vara många men fördelat på så många år är det inte överväldigande.

I Sverige har försäljningen gått trögt. Bilen har känts tung vilket visuellt förstärkts av det bogvisir som utgjorde bakluckan och som många slog sitt huvud i. Nu är det nya tider, nya insatser. Inte minst för Opel själva som kommer att bli franskägda av PSA, hur konstellationen kommer att se ut ska vara klart innan årets slut. Och det är klart det finns frågor. Vad vill PSA med Opel? Försöka göra det till det premium-märke de försökt vara i många år utan att lyckas? Mest troligt är dock att Citroën, Opel och Peugeot i framtiden kommer att dela de flesta komponenter, utom förhoppningsvis kaross och interiör.

Även om det andas en viss sportighet runt nya Insignia är det inte målinriktningen. Bilen upplevs som riktigt tyst.

Insignia är ny från grunden. Plattformen, karossen och insidan har inget gemensamt med gamla Insignia. Med användande av en del höghållfasthetsstål har karossvikten kapats med 60 kilo jämfört med förra halvkombiversionen. Det gör att plattformen Epsilon 2 och dess komponenter inte behöver göras lika starka (tunga) som tidigare. Vilket i sin tur innebär att nya Insignia tappat mellan 175 och 200 kilo i vikt beroende på motoralternativ, karosstyp och drivlina.

Kombin Sports Tourer fick vi aldrig ta del av på denna provkörning men det lär vara den som står för bulken av försäljningen i Sverige. Men för den som vill ha en slank, närmast sportbils-liknande (nåja!) bil är det Grand Tourer som gäller. Fyra dörrar och en kombibaklucka som inte går att öppna eller stänga på elektrisk väg. Det kommer till kombin Sports Tourer där även fotviftning ingår och en bild projiceras på marken var du ska placera din fossing. Smart!

Interiört är det ett riktigt lyft för nya Insignia. Lättarbetad pekskärm ingår.

Även om det som sagt andas en viss sportighet runt nya Insignia är det inte målinriktningen. Bilen upplevs som riktigt tyst men välj till laminerade sidorutor för 2 900 kronor om du vill ha det så. Vi körde på Autobahn med fri fart och alla som gjort det vet att betongskarvarna kan slå ganska rejält i hjulhusen. Inte i nya Insignia. Inte heller svepande landsvägar eller krokiga bergsvägar med sämre underlag orsakar några ljudproblem att tala om. Det framgår klart att komfort är ett ledord för nya Insignia.

Insteget är enkelt, trots att stolarna sänkts med 30 mm fram och 23 mm bak. Fram erbjuds massage och ventilation i stolarna till en extrakostnad. Bak erbjuds värmesitsar till ytterstolarna och utrymmet är generöst för både knän, fötter och huvud. Inte i Skoda Superb-klass men det känns väl i paritet med klasskungen (i försäljning) Volkswagen Passat.

Även om mycket av linjerna på Insignia kommer från det läckra Monza-konceptet (2013 men minus måsvingedörrar) drar inte Opel för hårt på sportigheten och det tycker jag är bra. Visst, det går att justera stötdämpare, gaspådrag och styrning till Sport-läge (9 900 kronor) men det blir ändå inte speciellt mycket DTM över det hela (Volker Strycek och OPC får fixa detta).

Mycket beror på motorerna. En ny turbomotor på 165 hk introduceras men känns beklämmande svag på låga varvtal och toppnumret på 260 hästar lämnar mest ett frågetecken när man trycker gasen i botten. Jaha, var höll hästarna hus? De motorstarkaste alternativen går att få med fyrhjulsdrift (ja, enbart AWD till en början) och det är svensk vinkling på det då den projektansvarige heter Andreas Liljekvist och återfinns hos Opel efter 14 år hos Volvo och två på Saab.

Det mest intressanta med fyrhjulsdriften, som kommer från GKN i England och kallas Twinster på Opelspråk, är att den saknar differentialbroms i bakaxeln. I stället sitter där två kopplingslameller som fördelar kraften mellan höger och vänster hjul, beroende på var den behövs. Opel kallar det för Torque Vectoring precis som Haldex (BorgWarner) kallar sin version av fyrhjulsdrift.

– Jag kan inte vänta tills ni motorjournalister får tillfället att prova vårt system på is och snö, ni kommer att bli förbluffade över hur bra det är, säger Andreas Liljekvist självsäkert. Vi får återkomma i fallet helt enkelt, när tillfälle ges.

Vinklarna i bakljusen går igen i strålkastare och även i grillens ”dekormustasch”

En annan nyhet är en åttaväxlad automat som kommer att erbjudas till de flesta Insignia framöver. Jag har kört den i en 260 hästars bensinare och kan konstatera att det återigen handlar om komfort. Inte speciellt snabb, ingen dubbelkopplings-känsla alls, utan växlarna bara smyger in. Silkeslent. Men för att återgå till motorerna är det den ”gamla” 170-hästars dieseln som levererar i Insignia och det är den Opel Sverige tror kommer bli storsäljaren. Jag tror de har rätt. Inte för att den är speciellt snål, men för att den är – bra.

Det är också Opels priser i Sverige. Vet inte riktigt varför men de i Tyskland vill jämföra sig med Audi, BMW och Mercedes och hävdar då att motsvarande modeller i A4, 3-serie och C-klass är mellan 30-40 procent dyrare. Med en längd på närmare fem meter skulle jag påstå att konkurrenterna heter A6, 5-serie och E-klass, och då är prisskillnaden ännu större.

Men nu är det inte dessa tre tyskar Opel Insignia kommer att slåss mot, inte i Sverige i alla fall. Här handlar det om VW Passat, Skoda Superb, Ford Mondeo och – kan det bli så? – Volvos 90-serie. Hur som, Opel ligger bra till i pris och rent subjektivt, utan att ha jämfört direkt mot de andra i riktiga livet, i det mesta över huvud taget. Eller för att använda ytterligare en gammal slogan: Fresh thinking better cars!