F
inast av de finaste, lyxigast av de lyxigaste, gräddigast av gräddan, societeternas societet – bilvärldens crème de la crème: Rolls-Royce. Inget annat bilmärke har samma status som den brittiska biltillverkaren. Rolls-Royce står för det okända, det mystiska och det ouppnåeliga. Rolls har alltid suttit fastklistrad på toppen av isberget – de tillverkar de finaste av alla bilar. Oavsett hur exklusiva bilar andra biltillverkare har lyckats åstadkomma har de aldrig kommit i närheten – en Rolls är alltid en Rolls. Det spelar ingen roll vilken bil du ställer bredvid en Rolls-Royce. Den andra bilen kommer ändå alltid att se underlägsen ut.
Om Rolls-Royce är den finaste av alla biltillverkare, så finns det en Rolls som kanske är finast av alla Rollsar: Silver Cloud. Det är ju förstås högst subjektivt – vi har väl alla vår alldeles egna favorit-Rolls, eller hur? Men det är något speciellt med det där silver-molnet… Det är få bilar som lyckas utstråla maskulinitet och femininitet på samma gång, men Silver Cloud är en av dessa.
En av de få förunnade som hade råd att äga bilarnas bil var så småningom Henning Elof Sjöström. Henning föddes 13 maj 1922 i Burträsk, Västerbotten. Han kom från ett fattigt jordbrukarhem och var ett av tolv syskon. Eller som han själv uttryckte det: ”Jag kommer från busken i Norrland”. I sina memoarer berättar han om hur han en dag tyst smög fram till sin mors gungstol och frågade: ”Mor, vad vill du jag ska bli i världen?” Hon svarade, mellan två rader i sin bibelläsning: ”Arbeta och läsa. Läsa och arbeta. Det är din väg. Huvud har du, envis är du och stark är du.” Han skriver att han närmade sig henne försiktigt den gången, för en gång tidigare hade en av gungstolens medar råkat krossa hans högra stortå, så att han därefter alltid hade en normalstor och en jättestor tå. En tå som Sjöström tyckte gjorde honom ”unik”.
Henning Sjöströms egna historier är fulla av sådana märkliga utvikningar. Det är inte alltid lätt att veta vad som är sant och vad som är skröna. Om detta var hans mors bedömning av hans karaktärsegenskaper verkar hon i alla fall ha haft rätt. Henning började arbeta i skogen, liksom många av sina bröder, och flyttade så småningom till Fagersta för att jobba i gruvan. Det var på en friidrottstävling där som hans talanger som spjutkastare upptäcktes. Han tävlade för Skellefteå AIK och tillhörde en tid den svenska eliten i spjutkastning. Hans personliga rekord från 1944 var 66,72 meter. När han drabbades av tennisarmbåge och var tvungen att lägga ner spjutkastningen sörjde han inte.
Enligt honom själv hade han inte ägnat sig åt idrott för att det var kul, utan för att få möjligheter – vilket han fick i form av ett handlån av Idrottsbladets chefredaktör Torsten Tegnér. De pengarna räckte till ett års studier, precis vad han behövde för att bli behörig att läsa juridik. Henning blev Sveriges första så kallade kändisadvokat. Han tog sig tidigt an uppmärksammade mål som Haijbyaffären (Kurt Haijby dömdes för utpressning sedan han påstått att han haft en sexuell relation med kung Gustav V) och Neurosedynrättegången (där Sjöström stämde läkemedelsföretaget Astra på uppdrag av dem som blivit skadade av läkemedlet Neurosedyn).
För sin lojala rättshjälp till finansmannen Torsten Krueger fick han en egen spalt i Aftonbladet, som Krueger vid den här tiden ägde, vilket gav honom ytterligare exponering. Han hade även en spalt i Damernas Värld, där han blev känd som skilsmässoadvokat. Genom sitt sätt att ständigt synas i medierna bröt han tydligt mot de diskreta sociala koder som dittills hade gällt för advokater. En del av kollegerna misstyckte naturligtvis, men Henning ansåg att han behövde uppmärksamheten för att visa upp sig för presumtiva kunder.
Ett led i att tillskansa sig uppmärksamhet blev den Rolls-Royce som Henning köpte i mitten på 1960-talet. Chassinummer LCSC3B levererades i maj 1965 till H Sjostrom. Enligt Henning själv köade han i över två år för att få köpa en ny Rolls-Royce. Inte förrän en annan kund drog sig ur fick han ta över beställningen på den Silver Cloud III som han sedermera blev ägare till.
Silver Cloud presenterades 1955 och blev en stor försäljningsframgång för Rolls-Royce. Med den nya modellen vände det interna styrkeförhållandet mellan Rolls och syskonmärket Bentley. Alltsedan trettiotalet hade Bentley sålts i större volymer än den exklusivare Rolls. I fallet med företrädaren Silver Dawn kontra Bentley R-type hade man sålt tre Bentley på varje Rolls. Men med Silver Cloud kontra Bentley S-type sålde man nästan exakt lika många av båda märkena.
Silver Cloud är Rolls-Royces version av Bentley S Continental Flying Spur. Det enda som skiljer bilarna åt rent utseendemässigt är i princip bara motorhuven och grillen. Internt hette den Rolls-Royce S3 Continental Flying Spur, men eftersom ”Continental” var förbehållet Bentley, blev det officiella namnet i stället Rolls-Royce Silver Cloud III. Bilen presenterades på bilutställningen i Earls Court 1963. Just det här exemplaret är byggt av karosserifirman H J Mulliner, Park Ward. Mulliner byggde flera olika specialversioner på Rolls-Royce-chassin, bland annat cabrioleter – men Hennings är en fyradörrars sedan. Största visuella skillnaden mot tidigare två versioner av Silver Cloud är de två extra strålkastarna.
Rolls är den biltillverkare som hållit fast hårdast i sitt konservativa bilkoncept. De har alltid vetat vad som symboliserar en lyxbil. Från den dagen då Rolls tillverkade sin första bil, i början av 1900-talet, har de trotsat naturlagarna med sin kantiga lyxbilsdesign. Rolls-Royce ger blanka f-n i allt vad aerodynamik heter. Och så fortsätter det än i dag. Vilket är lite ironiskt, eftersom Rolls också tillverkar flygplansmotorer…
Jag vrider om nyckeln och väntar mig ett väl avstämt vrål från den 6,2 liter stora V8:an. Men inget händer. Eller jo, det gör det visst. Men man märker det inte. Varken på bilens insida eller utsida. Motorn är tyst som en mus. Jag lägger högerhanden på rattväxeln, för automatlådan till läge ”4” och flyttar försiktigt högerfoten till gaspedalen. Ett lätt tryck med tårna och Hennings lyxlimpa börjar röra på sig.
LÄS MER: Mer om klassiska bilar
Det känns som om den tunna, svarta ratten egentligen vill att jag ska bära vita handskar. Det känns på något vis fel att inte ha det. Jag håller därför försiktigt i ratten, vars rattstång har en något brantare lutning än hos Bentleys version. Den lägre rattpositionen kom till för att skapa en ”sportigare” körställning. Innan jag hade kört den här bilen gick inte riktigt ”sport” och Rolls-Royce hand i hand i mina öron. Men nu… gör det inte heller det. Det här kan vara en av de osportigaste bilar jag någonsin har kört. Men inte på ett negativt sätt. Den här bilen kör man inte – den åker man i. Även om man kör den, om du förstår vad jag menar. Den är inte byggd för att köras på det viset som vi bilentusiaster menar med att ”köra”.
Att sitta bakom ratten och framföra det här fartyget, för det är vad det känns som, är ingen barnlek. Det här är en lång bil. Med sina 535 centimeter är den 20 centimeter längre än BMW:s nya flaggskepp X7 och en centimeter längre än Rolls-Royce senaste bjässe Cullinan. Om du någon gång har besökt kommandobryggan på ett tank- eller containerfartyg så vet du känslan. Någonstans – långt, långt där framme – tar fartyget slut. Man kan inte se vart, man vet bara att det gör det.
Som tur är har de flesta tank- och containerfartyg en mast i fören, som hjälper till att markera slutet. Förmasten, som den heter, finns för att fungera som installationsfundament för radar, antenner och navigationsljus. RR Silver Cloud III har också en ”mast” i fören. I det här fallet heter den dock Spirit of Ecstasy (eller Spirit of Speed, Emily, The Flying Lady eller Nelly in Her Nighty – kärt barn har många namn) och fungerar som… utsmyckning? Även om Spirit of Ecstasy inte har lika många tekniska funktioner som en förmast, så är det en himla tur att hon finns – för annars hade man inte vetat var det här brittiska kryssningsfartyget slutar.
I en bil som den här sträcker man på sig lite extra per automatik. Jag tror att man blir längre av att åka Rolls-Royce. Dessutom lyfts ögonbrynen några millimeter högre. Och nästippen likaså. Man känner sig viktig. Jag känner mig viktig. När jag därutöver tänker på vilka personer som har åkt i just den här Rollsen rynkar sig pannan som ett dragspel. Henning hade många prominenta (ja, jag fick googla den exakta betydelsen av prominent; framstående, förnäm, bemärkt, berömd, celeber, betydande, inflytelserik, mäktig) vänner som ofta syntes tillsammans med honom.
LÄS MER: Provkörning av Rolls-Royce Cullinan
En av dessa var världsmästaren i tungviktsboxning – Ingemar Johansson. När Ingo åkte med Henning i Rollsen förutsätter jag att han satt i något av framsätena och att Henning satt bredvid honom. I de fall bilen framfördes av en chaufför, vilket var relativt ofta, förutsätter jag att det var Henning som satt i baksätet. Det finns nämligen inte en chans att Ingo skulle få plats där bak. Speciellt inte med tanke på att Hennings och Ingos vänskap var som starkast efter boxningskarriärens slut. Som de flesta vet växte, så att säga, Ingo en aning i omfång efter att han slutat boxas.
Det är mycket möjligt att Ingo fick plats i baksätet, men han skulle varken ha kunnat ta sig i eller ur. Bakdörrarna på Silver Cloud är nästan mindre än matluckorna på Långholmens centralfängelse. Jag vet, jag har bott där (efter att fängelset lades ner). Att ta sig genom den bakre dörröppningen på Rollsen för mig, som är smalare än en ettårig björkplanta, är en uppvisning ingen utom möjligen min sjukgymnast ska behöva bevittna. Problemet är att bakdörrarna inte följer med över bakhjulen. Detta innebär att större delen av baksätets sits och hela ryggstödet är gömt en bra bit in i bilen. Ett något begränsande utförande som inte passar en bil av denna sort.
Inredningen i Silver Cloud är gedigen som få andra. Det som ser ut som krom är krom, det som ser ut som trä är trä och det som ser ut som läder är läder. I vilken annan bil som helst skulle de där attributen kunna vara plast. Men inte i en Rolls. På samtliga sittplatser omsluts man av det mjukaste av läder och var man än lägger blicken slås man av den enastående detaljkvalitén.
När just den här bilen var ny var den så att säga redan ”gammal”. Den efterföljande Silver Shadow, som kom 1965, var modernare på alla punkter. Trots detta hittar man en del moderna attiraljer även i Silver Cloud. Ta bara en sådan sak som elektriska fönsterhissar. En finess som inte kom förrän långt senare hos många andra biltillverkare. Men Rolls var medvetna om att de var tidigt ute. I fall att de elektriska fönsterhissarna skulle krångla finns det även möjlighet att hissa upp och ner rutorna mekaniskt via en lös vev som pluggas in i dörrsidan. Bara i Rolls-Royce!
LÄS MER: Frank Sinatras Rolls-Royce på auktion
”Det är märkligt vad en Rolls-Royce kan mystifiera”, sa Henning när han medverkade i tv-programmet Gäst hos Hagge på Sveriges nationaldag 1980. Henning tyckte om att leva på stor fot och han tyckte dessutom om att göra väsen av det. Det finns många historier om Henning Penning, som han föraktfullt kallades, där hans Rolls figurerar. Det stack så klart i ögonen på folk att en offentlig försvarare åkte Rolls-Royce. En för de flesta ouppnåelig bil.
Och inte blev det bättre av att Henning använde bilen på ett så uppståndelseväckande sätt som han gjorde. Henning var en stor beundrare av opera. Men något som störde honom var att han inte kunde beställa champagne i pauserna på Kungliga Operan. Vid minst ett tillfälle lät han därför en notarie köra upp hans Rolls-Royce framför porten och servera kyld champagne och rysk kaviar. Ett beteende som kvällspressen älskade och som gav Henning den uppmärksamhet han ville ha.
Samtidigt försvarade han sitt bilval på ett befogat sätt. I den där intervjun med Hagge Geigert sa han till exempel: ”Se er omkring utmed kusten. Varenda båt här i Stockholm kostar mer än min Rolls-Royce – och då använder de inte ens den tre veckor om året”. Henning beskrev även sin bil som ”en mycket bra investering”, dels i sin karriär, men även i rent ekonomiskt värde.
Under åren fick Henning flera erbjudanden om att sälja sin bil. Till envisa spekulanter sa han antingen att den kostade två miljoner kronor i kontanter och en fabriksny Rolls-Royce. Eller att han minsann skulle låta sig begravas i bilen. Det sistnämnda hade antagligen med Hennings religion att göra. Han var en av Sveriges första offentligt bekännande buddhister och tyckte om sin Rolls så mycket att han gav den namnet Nirvana – buddhismens eftersträvansvärda själsliga slutmål. Henning for till sitt slutmål 2011 och blev 89 år gammal – men bilen lämnade han kvar.
Rolls-Royce Silver Cloud III 1965
Pris
Ursprungligt pris (1965): Grundpriset var 6 750 pund, Henning betalade 8 920 pund för sitt välutrustade exemplar – cirka 135 000 kronor. Uppskattat pris (2018): Cirka 3,5 miljoner kronor.
Motor
Bensin. 8-cylindrig V-motor. 2 ventiler per cylinder. Cylindervolym 6 223 cm3. Max effekt 220 hk (162 kW) vid 4 000 r/min, max vridmoment 450 Nm vid 2 500 r/min.
Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 4-stegad automatisk växellåda. | HJUL: Däck 235/75-15.
Mått/vikt (cm/kg)
Axelavstånd 312, längd 535, bredd 190, höjd 162, spårvidd f/b 148/152. Tjänstevikt 2140. Tank 82 liter.
Fartresurser
Acceleration 0-97 km/h 10,8, toppfart 187 km/h.
Bränsleförbrukning
Blandad körning cirka 2 l/mil.