Provkörning av Audi A7 Sportback 55 TFSI quattro

Egentligen är tanken svindlande. Jag, en svensk, susar fram i en tysk bil på sydafrikansk mark, som tidigare varit både holländsk och brittisk koloni, och blir navigerad på svenska av en amerikansk telefon tillverkad i Kina. Snacka om globalisering. Men det är just denna globalisering som möjliggjort att industrijättar som Volkswagen, där Audi som bekant ingår, har kunnat växa sig så stora. Och just därför sitter jag här i dag – som en direkt följd av det. Man undrar om inte Audis grundare­ August Horch också hade känt lite svindel om han hade vetat hur stort och världsomspännande hans bilmärke en dag skulle vara.

På tal om svindel. Fyra meter till höger om den fabriksnya Audi A7 Sportback som jag kör är ett stup med ett fall på minst 25 meter. Två meter till vänster är det en bergvägg. Lägg därtill att det är vänstertrafik, att bilen trots det är vänsterstyrd och att det bakom varje krön och sväng tenderar att dyka upp fallfärdiga minibussar och pickuper vars förare verkar tro att de lever i en simulering och har hur många extraliv som helst till godo. Det är med andra ord en skapligt utmanande trafiksituation. Tur då att jag nyligen fick lära mig att nya Audi A7 har så kallad dynamisk fyrhjulsstyrning, där fram- och bakaxeln kan ställa styrvinklarna individuellt och därmed­ få en optimal kombination av respons och stabilitet.

När vägen efter hand blir lite rakare slår jag om till komfortläge och gången blir aningen mjukare och behagligare.

Det är alltid lätt att ironisera över bilbranschens säljtugg där det sällan finns någon hejd på värdeorden. Och den här gången är inte bilen dynamisk, den är progressiv. Med denna lite retsamma mening på plats vill jag ändå lyfta på hatten för Audi och deras motor- och drivlinetekniker. Nya A7 är en fröjd att köra längs de vykortsvackra kustvägarna sydost om Kapstaden. Den svarar­ alert och direkt på rattrörelserna och känns otroligt stabil även i snäva kurvor i hög hastighet. Lägger man dessutom i körläget ”dynamic” (se där, den är allt lite dynamisk också…) så skärper A7:an till sig ännu lite mer. Den adaptiva luftfjädringen får jobba mer intensivt och bilen får en hårdare sättning. Regleringen sköts via en funktion som kallas ECP, Electronic chassis platform, som samlar­ in data om bilens rörelse och anpassar rätt komponenter på rätt sätt därefter.

När vägen efter hand blir lite rakare slår jag om till komfortläge och gången blir aningen mjukare och behagligare. Men det är ingen överdriven skillnad. Och jag gillar komfort-läget bäst. Många blivande ägare kommer nog fastna i det. Det hade jag gjort. Audi har valt att lansera A7 med endast en bensinmotor och ett dieselalternativ. Högst upp på min önskelista ligger bensinaren med beteckningen 55 TFSI quattro. På Audiska betyder det en treliters V6:a, 340 hästkrafter, 500 newtonmeter, fyrhjulsdrift och 7-växlad S tronic-låda. Maffigt så det förslår. Och den morrar verkligen underbart när man ger full gas. 0-100 km/h fixar den på snabba 5,3 sekunder. Det är bra för en bil som väger strax under två ton.

Sobert och påkostat, MMI-systemet sköter man via de två skärmarna i mittkonsolen.

Dieseln känner jag inte samma vurm för.­Den går under benämningen 50 TDI Tiptronic och har åttaväxlad låda, 286 hästar och urstarka 620 newtonmeter i vrid. Men dieseln knorrar mer och varvar enligt mitt tycke för högt innan den växlar upp. Smaken är som baken, men jag skulle välja bensinaren sju dagar i veckan. Har man råd med en A7 tror jag inte den högre förbrukningen för bensinaren spelar någon större roll i kalkylen. Båda motorerna kombineras dock med Audis nya 48-volts mildhybridsystem som de sätter in i allt fler nya modeller, senast i A8:an. Det underlättar för motorn och sköter vissa funktioner för att få ned förbrukningen. Nya A7 kan köras på enbart el, dock under extremt begränsade sträckor, och start/stopp-funktionen kan aktiveras i så höga hastigheter som 22 km/h vid långsam inbromsning. Vidareutveckling av 48-voltssystemet ska dock ge längre körsträckor på el, men det blir i framtiden.

Nya A7 är storleksmässigt nästan identisk med föregångaren. Den mäter 496,9 centimeter (fem millimeter kortare) men axelavståndet är utdraget till 292,6 centimeter. Det är tolv millimeter mer än gamla A7:an. Och de nya måtten kommer såklart ledsagade av nya designgrepp.­ Gamla A7 var vacker på många sätt, men tiden sätter sina spår. Nu när nya A7 kliver upp på scenen är det med ett betydligt skarpare och modernare formspråk. Audi kallar A7:an för atletisk, och det är inte så långt från sanningen för den ser onekligen smärt och elegant ut. Fronten är inte lika trubbig som tidigare, grillen har fått vassare design och de främre strålkastarna ser mindre trötta ut. Baken har också plattats till en aning, fått smäckrare linjer och en läcker LED-list som sträcker sig över hela vidden på bilen. Det här är onekligen en vacker bil och många som vi passerar reagerar på den, speciellt med den ljusblå lacken, eller arablå som den kallas i broschyren.

Interiört är det som att kliva in i en helt ny bil. Begreppet lounge-feeling har aldrig varit mer träffande. Mest iögonfallande är den snygga instrumentbrädan och de tre digitala skärmarna. Den första hittar man bakom ratten­ och den visar mätarkluster och navigation. De andra två (10,1 respektive 8,6 tum) sitter snyggt integrerade i mittkonsolen och är gränssnittet utåt för Audis nya MMI-system. MMI-systemet, som också sitter i nya A8, är egentligen ett kapitel för sig. Man skulle lätt kunna göra en hel bilaga bara om det. Det har verkligen sina styrkor, men också några svagheter. Låt oss börja med det positiva.

Skärmen ovan reglerar alla bilens funktioner, den nedre allt i kupén.

För det första är bilden knivskarp och ljusstark. Inte ens den Sydafrikanska solen lyckas störa och skapa blänk. Den haptiska responsen man får när man trycker på skärmen är en vattendelare. Jag stänger helst av den funktionen och får en renodlad touchscreen, men många är förtjusta i det och gillar det lilla motståndet man får. Det digitala knappljudet är förträffligt och hjälper till att höja användbarheten. Funktioner som man använder ofta kan man lägga till i form av en app-symbol på en favorityta och skapa en genväg. Riktigt smidigt och smart tänkt av Audi. Skrivfunktionen är också jättebra. Du kan till exempel mata in en adress med fingret snabbt i en följd utan att vänta på bekräftelse på att du skrivit rätt bokstäver, Audis system särskiljer dina fingerrörelser och kommer upp med rätt ord samtliga gånger som jag testar. Jag testade med typiskt svenska ord som Stockholm och Malmö.

På det stora hela är MMI-systemet riktigt bra och det känns verkligen påkostat. Men även solen har fläckar. Med röststyrningen inställd på svenska blir det inte många rätt. Talsyntesen låter som en kvinnlig Stephen Hawking och förstår inte alls mycket av det jag säger. Hon vet inte vad Arlanda är och ber mig hela tiden att upprepa. Det är mycket möjligt och högst troligt­ att Audi kan rätta till det här framöver med mjukvaruuppdateringar, men just nu pratar jag hellre engelska med Audi-datorn. Det är också anmärkningsvärt att navigationskartor år 2018 fortfarande hackar som om grafikprocessorn var konstant överbelastad. Jag vet att informationen skickas från en satellit, men lite mjukare och snabbare borde den väl kunna skyffla grafiken?

Stilgreppet med LED-listen som löper efter hela bakdelen av bilen är lånat från A8 men med ny design.

I övrigt är det gott om utrymme i kupén. Baksätet är rejält och jag (186 cm) får utan problem och med god marginal plats bakom mig själv. Formen på bilen gör att runtomsikten är bra och parkeringssensorerna tillsammans med backkameran och 360-gradersvyn gör det i princip omöjligt att backa in i en stolpe eller grannens bil. Som tillval går det att få akustikrutor (6 100 kr) som dämpar ljudet inne i kupén. Och den som känner att hen har råd med en A7 bör klicka för det tillvalet. Ljudnivån i kupén är underbart tyst, och det även i höga hastigheter och på halvtaskig asfalt. Känner man sedan att det finns ytterligare pengar på kortet så kan man även välja till en ljudanläggning­ från Bang & Olufsen (73 800 kr för värstingmodellen) som verkligen kommer till sin rätt i den tysta kupémiljön.

Kontrasterna är stora i Sydafrika. Vägarna runt kaphalvön kantas av lika delar välmående­ överflöd och desperat armod. Kåkstäderna dyker upp som en kuliss utanför rutan och en liten grupp unga pojkar tittar storögt på bilen från sidan av vägen. Sannolikheten att någon av dem någonsin ska ha råd med en sådan här bil får anses minimal. Nej, den typiska köparen är enligt Audi en medelåders man med god ekonomi. Bara det faktum att bagageutrymmet beskrivs i termer av antalet golfbagar som får plats säger en hel del. Men det finns unga köpare också, speciellt i Asien.

Under huven hittar vi en 340 hästkrafter stark bensinmotor. Ett dieselalternativ finns så klart också.

Med rådande miljödebatt är det lätt att undra var laddhybriden är? Det är ju inte så progressivt att inte ha en sådan. Audi svarar svävande att det nog, kanske, eventuellt är en på väg. Mer vill de inte säga. Men visst kommer det en sådan, det är vi tämligen övertygade om. Och varför inte en helt eldriven? Något annat vore märkligt.