Provkörning av Ferrari 488 Pista

Först ut. Sådant gillas extra mycket. Särskilt när klockan är strax efter snabb espresso- och cornettofrukost när nattens vårsnö ligger pudervit på höjdknallarna runt Maranello. Ferraris allra senaste – och mest kraftfulla – V8-modell är i slutskedet innan produktionen rullar igång. I den kylslagna disiga morgonen inne på Fioranobanans klassiska men likväl anspråkslösa depåområde står tre stycken 488 Pista ”Prototipo” parkerade. Alla draperade i svartvit tejpkamouflage, men de pippigula navkåporna med stegrande häst ”avslöjar” att det är Ferrari det rör sig om.

Som enda nordiska jurymedlem i utmärkelsen International Engine Of The Year önskar Ferraris tekniker en sista feedback innan produktionen går igång. Okej då, ro hit med den röda nyckeln så tar vi en sväng! Den tröttsömniga trafiken ut ur Maranello flyter på och jag kan inte undgå att dra lite extra på växlarna till en början. Som välriktade enkla hammarslag bonkas kuggarna i den sjuväxlade dubbelkopplingslådan på rätt plats, gång efter annan. Smältvatten gör den potthålsrika asfalten stundtals såphal, i skuggiga partier ligger nattens nysnö kvar längs vägrenen men detta är inget som hindrar mig att fortsätta stöta på, särskilt i uppförsbackarna där förlorat bakvagnsgrepp är mindre dramatiskt att hantera.

Hans Hedberg lever livet. Brukar gilla röda pister allra bäst men denna gång gäller svartvit Pista hela dagen!

Bakgrunden till 488 Pista är inget annat än ren och skär bilglädje. Där ursprunget 488 GTB redan utnämnts till en av världens allra bästa superbilar stegar nya Pista vidare med rejäla kliv. Lättare, effektivare, starkare – och givetvis snabbare. Mindre kompromisser och mer renodling är nyckelorden bakom nya 488 Pista.

Hamnar bakom en brödbil som är ute på sin morgonleveranssväng. Vrider om humöret på 488 Pista med Manettino-vredet som sitter placerat på högra delen av ratten, från ”Race” ner till ”Wet”. Nu är bilen följsam och nästintill len – körbarheten är förbluffande. Inga explosionskrafter eller överraskningar, i stället hanterbar som en lill-Fiat att ratta! Brödbilen viker av, jag trycker till och Pistan tar fart men på ett betydligt mer civiliserat vis. Sjätte utvecklingsgenerationens Side Slip Control System (SSC 6.0) har inga problem att hålla mig i schack.

Ny form på bakspoiler med förändrat aerodynamik och luftflöde gör att motorns kylarpaket flyttats till bakpartiet på Pista.

Gör en ny humörsvängning med Manettinon samt gör en U-sväng och svänger tillbaka till Ferraris utvecklingskontor. Har stämt träff med Gianfranco Ferrari. Han är en av de ansvariga motoringenjörerna bakom nya Pista. Nej, han är faktiskt inte släkt med Enzo… När jag rullat innanför och parkerat bakom Ferraris låsta vaktgrindar går Gianfranco minutiöst genom detaljrika grafer, tabeller och typer av legeringar som allt tillsammans gett bilen dess helhetskaraktär.

– En av de största skillnaderna mellan GTB och Pista är att vi lyckats sänka totaltemperaturen på ”F154 CD” – internkoden för Pistas V8-motor – med 15 grader. Minskad temperatur är a och o hos en överladdad motor, tempsänkningen innebär i runda tal närmare 20 fler hästkrafter. Jämfört med ordinarie 3,9 Turbo GDI-motorn hos 488 GTB är dock effektökningen 50 hästkrafter, den största skillnaden någonsin mellan V8-standardvagn och dito högpreppad, historiskt sett.

Föregångarna 360 Challenge Stradale (+25 hk), 430 Scuderia (+20 hk) och 458 Speciale (+35 hk), som samtliga förlitade sig på sugmotorteknik, var mer moderata i sin effekttrimning. Samtidigt är det svårt att få till samma livfulla effektutsöndring och respons hos en överladdad turbomotor. Det är lätt att känslan blir artificiell och linjärt oinspirerad. Men Ferrarifolket vet hur man turbooptimerar – just upplevelsen och förarkänslan är central under hela utvecklingen. Därför har V8-dubbelturbomotorn fått lättare svänghjul (-1,5 kg), nya vevstakar i titan (-1,7 kg), lättad vevaxel (-1,2 kg), ihåliga ventiler och ventilfjädrar (-0,3 kg). För att bara nämna några tilltag på vägen till förfining.

En åtgärd som verkligen märks är nya grenrör på avgassidan i det nya materialet Inconel som vanligtvis används i jetmotorer. Nu är rörlängderna lika långa, i större diameter och med tunnare material. Effekten? Framför allt en ljudbild som imponerar på motoröron! Inne i kupén uppfattas det nya – mer högljudda, ”krispiga” – soundtracket som åtta decibel högre.

Givetvis har chassit setts över i samma stil, viktreduceringen på 90 kg innebär att Pista är mer på alerten än GTB. Givetvis kryssar du i tillvalet 20-tumsfälgar i kolfiber, sänker nämligen den viktiga rörliga vikten ute vid hjulen med 40 procent. Däcken, specialutvecklade (vad annars?) för 488 Pista, Michelin Sport Cup 2 är dock desamma vare sig du rullar på aluminium- eller kolfiberfälg.

Aerodynamiskt har Pista fått sig en holmgång i Ferraris egen lufttunnel. Den nya fronten med så kallad ”S-duct”, svanhalsformad fronthuv med inbyggd spoilerfunktion, ökar det viktiga marktrycket med 18 procent men höjer luftmotståndet med endast två procent. Nya större kylare har gett ändrade placeringar av nytillkomna luftintag på bilens bakparti. Det totala marktrycket för 488 Pista är 25 procent högre än för GTB-modellen.

Förarmiljön andas lättvikt, översållat med kolfiber-detaljer. Manettinovredet plus startknapp på ratten.

Äntligen dags att se vad alla förbättringar inneburit! Fioranobanan är extremt vanebildande, den drygt tre kilometer långa bansträckningen är tekniskt utmanande för såväl bil som förare. Banskissen liknar en utdragen 8:a när man skummar med blicken. Mitt på korsar banan sig själv med en kort bro, klart inspirerande och något som kan ge upphov till att bilen lättar något.

Sitter in bredvid Ferraris huvudtestförare Raffaele ”Raffa” de Simone som nästan omgående ger om inte pjäxan i pannrummet så i alla fall tajt snörad förarsko dikt an mot durken. Greppet är direkt och accelerationen mastig. Ute på sitt andra varv börjar ”Raffa” lattja, låter bilen driva ut över kerbsen och bakvagnen leker ut i en välkontrollerad powerslide.

Här lurar 720 hästkrafter. 90-graders V8-motor på 3,9 liter med dubbelturboteknik. En juvel bland motorer.

– It’s very important that the car is fun to drive! gormar Raffaele de Simone och sneglar åt mitt håll och vi behåller ögonkontakt under vår ihållande diskussion där vi far fram som vettvillingar runt Fiorano. Helt utan dramatik är det tydligt att han har 488 Pista i sin hand.

Efter vår intensiva pratstund i bilen lämnar han över ratt och cockpit till mig. Undrar varför han avstår från att följa med? Att hitta runt Fiorano är relativt enkelt men det förbättrade greppet och motorns förnyade urkrafter ut ur böjarna ger ny dimension. Det märks att Pista är renodlad. Utan att vara för stumhård är känslan avskalad, direkt och ofiltrerad. Bilen lyder mänskliga reptilrörelser utan tvekan. En grads vinkeländring på ratten ger exakt utslag i styrreaktion hos 488 Pista. Att låta motorn varva upp till varvtalsgränsen är enkelt, kurvorna kommer allt fortare emot mig – läge att trycka till med kolfiberbromsarna som utan tvekan hejdar fartökningen.

Förstår vad ”Raffa” menade med att bilen är körglad, för det är exakt vad Pista är! Oftast brukar jag personligen inte förälska mig i de allra mest prestandastinna farkosterna men här är jag förlorad. Eftersom 488 Pista erbjuder så hjärtligt på både kontrollnärvaro och impulsivitet kryddas körningen av ingenjörskonst, eufori som krispig bilkärlek på samma gång. Faktiskt inte alltid fallet hos sportbilar av den här kalibern. I bland leker de maskerad superhjälte utan vare sig passion eller någon vidare kontroll. 488 Pista visar dock på hur en perfekt käftsmäll ska slungas iväg.