Alfa Romeo 75 3,0 V6 America mot Alfa Romeo 156 GTA Sportwagon

Högsommaren 2018 ramar in landskapet framför mig på allra bästa sätt. Sittandes bakom den knubbiga treekrade Alfa Romeo-ratten på 156 GTA Sportwagon jagandes ikapp smålänningen och alfistin Tony Nylander i sin 75 America 3,0 V6 på vägar som man bara kan drömma om. Jag har slagit av kupéfläkten och hissat ner båda sidorutorna i syfte att komma elementen ännu närmare. Hör de båda V6-motorerna som frenetiskt vill upp över 4 000 r/­min för att må som allra bäst. Där tar soundet ordentlig fart och kraften kickar in på rätt sätt.

Livet kan inte bli så mycket bättre – två friska Alfa Romeo i full blom. Alfa Romeo 75 (interkod ”Tipo 161/162B”) slog ned som en bomb bland oss bilintresserade våren 1985. För att celebrera märkets 75-årsjubiluem markerade modellen både teknik- och stilmässigt att man ville fortsätta göra körglada familjebilar med spets. Designmässigt hade vi året innan fått se boxiga Alfa Romeo 90 som designhuset Bertone formgivit, även om den under 90-skalet mest var en ordentligt uppfixad Alfetta.

Nya Alfa Romeo 75 var betydligt mer sportig till sitt yttre, 1980-talets fluga nummer ett – lågt luftmotstånd – gjorde sig känd med många rena släta långa plåtytor, men mest stack Alfa 75 ut med sin breda dekorlist i grå plast som liksom ett knäckt sugrör tog plats längs med hela karossen. Kisade man med ögonen såg man att Alfa 75 baserades på Giulietta som lanserats redan 1977 men Centro Stile Alfa Romeos chefdesigner Ermanno Cressoni hade gjort ett gott jobb.

Tekniskt följde strukturen med transaxel, de Dino-bakaxel med motor fram och växellåda bak med över från Giulietta. Uppsättningen innebär i princip perfekt viktfördelning även om det blir en hel del komplicerade – för Alfa Romeo typiska – chassilösningar. Bland annat de vid bakaxelklumpen tätt sittande bakre skivbromsarna som tar tid att skifta. Men lägre ofjädrad vikt ute vid hjulen bidrar även till modellens omtalade körglädje.

Ägaren av den röda Alfa Romeo 75 3,0 V6 1988 är sannerligen en verklig alfisti – hängivet Alfa Romeo-fan – Tony Nylander i småländska Lagan växte upp med märket genom en hängiven pappa som även var aktiv klubbmedlem i Club Alfa Romeo Svezia. Den röda är Tonys fjärde Alfa 75 (han har även haft en Alfa 155) i ordningen men den första med V6-motor. ”Man märker av att den är 100 kilo tyngre i böjarna”, är Tonys ord för att förklara journalistkårens klagomål om understyrning när det begav sig.

Tvålitersmotor var standardmaskinen och med den spårade 75 korrekt i kurvorna. Senare fanns även mindre 1,6-litersmotorer och även 1,8-liters fyrcylindrig turbomotor på 155 pigga hästkrafter. De första åren hade 75 V6 den mindre 2,5-litersmaskinen men till modellår 1988 ökades slagvolymen till tre liter. Effekten var 188 hästkrafter men Tonys ”rullande renovering” exemplar har bänkats till 217 hk. Bland annat har bilen vassare kamaxlar från QV-versionen och extraktrorrör.

LÄS MER: Historien om Alfa Romeo GTV

Just den rullande renoveringen gör sig till känna genom de guldfärgade hjulen som Tony i alla hast fått låna in från Alfavännen Ronny Andersson i Ljungby som är känd från Club Alfa Romeo Challenge med sin minutiöst fint egenbyggda racerbil 75 2,0 TS. De polerade 17-tumsfälgarna i smäcker 12-ekersdesign, fabrikat O. Z. Racing Ultraleggera, rullar med tunn 205/40-däckprofil. Det är inte enbart looken som tuffas till med dessa hjul, även körningen blir åt det mer robusta slaget.

Just glädjen och kunnigheten i att förfina, förbättra sin Alfa Romeo kännetecknar oftast sin ägare. Det spelar mindre roll på en Alfa Romeo med racinginspirerade tuningdetaljer, på en BMW, Volvo eller Mercedes hade liknande detaljer gärna skrämt mer än retat. Hos en Alfa Romeo kan ett par fina – icke original – fälgar oftare förhöja än sänka intrycken. För att klargöra eventuella opartiska journalistiska snedsteg avslöjar jag härmed att jag är före detta ägare till en 75 QV 3,0 V6 1991. Bilen gjorde stora positiva avtryck och kostnadsmässiga plånbokshål men ingår i samlingen ”bilar man inte skulle sålt”.

Nåväl, med ett visst färgat sinne äntrar jag Tonys Alfa 75 3,0 V6. Det är en America-version i grunden, vilket syns på stötfångarnas ”bälgar”, gjord för Alfa Romeos USA-satsning i slutet på 1980-talet. Knasigt nog kallades modellen för ”75 Milano” over there… Den pyttelilla startnyckeln väcker sex cylindrar till liv och minnena rullar tillbaka lika raskt som dofter av saltvatten och tång gör mig seglingssugen. Takten är beslutsam och sträng, även på tomgång.

Blippar till på den nätta – och nötta – gaspedalen, ljudkulisserna som rullar ut över Småland förkunnar mer Italien än någonsin. Det river till i själen på ett gott sätt. Tjoffar igen den lilla förardörren, som går igen direkt och distinkt. Växelspaken med de långa slagen, minns transaxel med växellåda i bakvagnen, kräver både fast och len handföring. Synkningen på tvåans och treans växel brukade vara slut redan första året, det gäller att passa in varvtal och smeka in nästa kuggkrans. Jag får till ett ordentligt skrap ändå, vissa hundar går aldrig lära att sitta.

Väl uppe i fart har Tony sett ut småländska kringelikrokar som om vore de utringlade i självaste Toscana. Vi far fram under lövskogars trädkronor, kommer ut över öppna fält för att lika hastigt dyka ner i en svacka samtidigt som det svänger tvärt vänster. Så håller vi på – vägen, Alfan och jag. Med sänkt chassi går avgasrörets delningsfläns i asfalten där tungtrafikens hjulspår är som djupast men det glöms lika fort när man varvar ut på treans växel bort mot nästa kurvparti.

Den kantiga förarmiljön med färddatorn Alfa Romeo Control centralt placerat högst upp på instrumentpanelens mittkonsol frustar 1980-tal, hela utformningen andas stram arkitektornisk Mussolini-regeringsbyggnad. Kantigheten går igen inne i hela kupén, dörrsidor, nackskydd och handbromsbygeln som smutt ramar in det lilla facket mellan de skålade framsitsarna.

På väg till Alfadejten har jag kört, inte åkt, Alfa Romeo 156 GTA Sportwagon av första årsmodellen – 2002 som ägs av stockholmaren Andreas Nilsson. Han är för övrigt ägare till ytterligare tre Alfa Romeo i sina garage (en till GTA, Crosswagon 4×4 och 166 3,0 V6). Det verkar vara något som smittar kraftfullt, Alfasjukan.

Alfa Romeo hade blivit varma i kläderna efter lanseringssuccén med nya 156 (”Tipo 932”) som debuterade på Frankfurtsalongen hösten 1997. Mottagandet var enastående och det som man slogs av var förutom den stiliga karossen ett körsäkert chassi med hög nöjesfaktor. Tekniken var delvis spunnen ur Alfa 155 och Fiatgruppens Tipo-plattform men 156 kunde så mycket mer. Den balanserade och direkta styrningen var oöverträffad ända tills BMW relanserade Mini Cooper år 2001.

Alfa 156 fanns i ett relativt brett effektspann, från minsta 1,6-liters på 120 hästkrafter via femcylindrig 2,4-liters JTD-diesel till toppversionen 2,5 V6 som med 24-ventilstopp levererade 190 hästkrafter. Mest populär var Alfa 156 med tvåliters Twin Spark-maskin som sin teknik med dubbla tändstift per cylinder gav 150-165 hk. I samband med att 156 genomgick sin första lättare facelift modellår 2002 introducerades även sportvarianten med efternamnet GTA, debuten skedde på Frankfurtsalongen 2001.

”Gran Turismo Alleggerita” hälsade till Alfa Romeo-historien men även till sköna långkörningar i hög fart. Designmässigt hade designchef Walter de Silva modifierat GTA-fronten med stora hungriga luftintag, låga sidokjolar längs dörrtrösklarna plus stora 17-tumsfälgar i unik design, allt toppades av de små ventilationsslitsarna som omgärdade Alfa-skölden i nosen precis som hos märkets framgångsrika tävlingsvagnar i fornstora dagar.

Men det är under ytan som de stora undren skedde. 3,2-liters ”Bussone” (den stora Busson) med 24-ventilstopp var det största motorn som någonsin byggts i Areseverken norr om Milano. Hela 3 179 cm3 i slagvolym med 250 hästkrafters effekt och 300 newtonmeter i vridmoment en maffig pjäs men Alfa Romeo-specialisten Autodelta gjorde illa kvickt en förstorad 3,7-liters vässad version med 400 hästkrafter.

Alfa Romeo-ägare får ibland höra ”fattigmans-Ferrari” om sina italienska klenoder och i fallet Alfa 156 GTA är känslan ändå förnimbar, trots tung tvärställd V6-motor och enbart framhjulsdrift. Interiören med sin grovkorniga yta likt ett uttänjt elefantöra på instrumentpanel och dörrsidor, de polstrade höga stolarna med accenter på dörren och de djupa runda klockor för hastighet, varvtal, tankmätare, tid och oljetemperatur. Allt andas italiensk konservatism och tradition utan för den delen spela över till retro, i stället härbärgerar förarmiljön glädje och lusta.

Låt gå för att god ergonomi och funktion inte kommer i första rummet, 156 GTA flörtar med andra element. Typexempel är graderingen av hastighetsmätare och motorns varvtalsmätare. Tydligen ville de italienska ingenjörerna att mätarnålarna skulle stå rakt upp ”klockan tolv” som en trygghetssignal att GTA då går som allra bäst. Rakt upp innebär 7 000 r/­min (rödmarkeringen börjar) samt 240 km/h… Just fartskalan är absurd då visning av 0 till 90 km/h bara innebär en ytterst liten vinkeländring av visarnålen. Att sedan Andreas Nilssons exemplar med strax över 10 000 mil känns krispig och nästintill nyskick efter 16 år gör att man gärna blir fartblind i GTA. Som bäst luffar den på i förbjudna motorvägshastigheter. Är du GTA-köpsugen rekommenderas att boka europaresa söderut.

Den redan illersnabba 156-styrningen har trimmats ytterligare med enbart 1,7 varv mellan fulla rattutslag dock med den eftergiften att vändradien är i paritet med en oljetankers. Trots det nätta formatet med en längd på 443 cm och 177 cm bredd innebär 12,1 meter att man ibland måste ta både en och två omtag vid parkeringsmanövrar. Lite snopet när det ska svängas runt snabbt på trånga ytor.

LÄS MER: Alfa Romeo 156 GTA Sportwagon mot Audi A3 3,2 quattro Sportback

Den sexväxlade lådan är mil bort från transaxel-Alfa 75, hos GTA är känslan köttig, snudd på yxigt perfekt. Ljudet med original avgaspipor är inte lika våldsamt som hos Alfa 75 3,0 V6 med effektavgassystem men tillräckligt underhållande för att kunna välla in genom de nedhissade sidorutorna.

Än verkar det nästan enbart vara rättrogna alfistis som uppmärksammat GTA-modellen men med tanken på den låga tillverkningssvolymen på 1 973 fyrdörrars sedan och 1 678 femdörrars Sportwagon mellan år 2002 fram till produktionsstoppet i oktober 2005 borde både intresse, och därmed prisstegringen snart rusa i höjden. Lova mig en sak, att ta Alfa Romeo till ditt hjärta. Precis som jag just gjort. Igen.

Alfa Romeo 75 3,0 V6

Pris
Ursprungligt pris 1988: ca 180 000 kr Pris 2018: ca 50-100 000 kr.

Motor
Bensin. 6-cylindrig V-motor med dubbla kamaxlar per cylinderbank, 2 ventiler per cylinder. Insprutning. Cylindervolym 2 959 cm3. Max effekt 188 hk vid 5 800 r/­min, max vridmoment 246 Nm vid 4 500 r/­min.

Kraftöverföring
Motorn fram, bakhjulsdrift. 5-växlad manuell.

Hjul
Fälg 7,5 tum, däck 225/45 R17.

Mått /vikt (cm/kg )
Axelavstånd 251, längd 445, bredd 168, höjd 141, spårvidd f/b 137/136. Tjänstevikt 1 390, maxlast 330. Tank 70 liter.

Fartresurser
Acceleration 0–100 km/h ca 8,7 s. Toppfart 217 km/h.

Bränsleförbrukning
Blandad körning ca 1,20 l/mil.

Alfa Romeo 156 GTA Sportwagon

Pris
Ursprungligt pris 2002: 369 900 kr Pris 2018: ca 100-150 000 kr.

Motor
Bensin. 6-cylindrig V-motor med dubbla kamaxlar per cylinderbank, 4 ventiler per cylinder. Insprutning. Cylindervolym 3 179 cm3. Max effekt 250 hk vid 6 200 r/­min, max vridmoment 300 Nm vid 4 800 r/­min.

Kraftöverföring
Motorn fram, framhjulsdrift. 6-växlad manuell.

Hjul
Fälg 7,5 tum, däck 225/45 R17.

Mått /vikt (cm/kg )
Axelavstånd 260, längd 443, bredd 177, höjd 141, spårvidd f/b 152/151. Tjänstevikt 1 590, maxlast 370. Tank 63 liter.

Fartresurser
Acceleration 0–100 km/h ca 6,9 s. Toppfart 250 km/h.

Bränsleförbrukning
Blandad körning ca 1,23 l/mil.

Artikeln är hämtad från Moderna Klassiker 3/2018.